På vita duken efter andra världskrigets slut har under flera decennier framställts amerikanska krigsfilmer, där man med förkärlek skildrats landets heroiska insatser, mestadels krönta med framgång om än kanske med svåra förluster i bagaget. Manus hämtades från verkligheten men i god Hollywood stil kompletterad med någon krydda för att nå en så bred publik som möjligt.
Dessa filmer gav inte bara god reklam för landets sammanhållning utan även för försvarsmakten och dess ledning, som dock i de flesta fall ville granska manus innan man gav grönt ljus för inspelning. Filmerna hade för övrigt inte varit möjliga utan försvarsmaktens medverkan avseende material och annan support.
Vietnam
En viss förändring i konceptet kunde märkas efter Vietnamkriget då man i filmbranschen inte kunde återspegla total seger. Istället för misslyckande fokuserades innehållet på små militära enheters eller personliga starka bedrifter för överlevnad.
Några årtionden senare efter Vietnam framställer man filmer med inflikade berättelser om ärrade krigsveteraner som psykiskt farit illa men fortfarande står upp för sitt land. I viss mån på samma sätt skildras idag öden som på ett eller annat sätt är knutna till kriget i Irak.
Krig har uppenbarligen alltid varit ett inkomstbringande uppslag i den amerikanska filmen värld.
Till Hollywood återvände från krigen personligheter som hade ett eget mer eller mindre dramatiskt förflutet, och vilka i vissa fall själva återkom i krigsfilms roller. Det mest påfallande exemplet är kanske historien om unge Audie Murphy, (i kommande artikel) och där hans livsöde på många sätt är unikt.
Filmikon
James Stewart var en av Hollywoods största filmikoner under flera decennier. Av den enorma mängden huvudroller anses han aldrig ha gjort en direkt dålig rollprestation trots frånvaro av teaterutbildning.
James Maitland Stewart föddes 1908 i Indiana, Pennsylvania, där numera på typiskt amerikanskt vis även ett museum finns efter stadens son. 1932 var han efter studier vid Princeton universitetet färdigutbildad arkitekt, men hamnade i filmbranschen på ett bananskal påhejad av samtida kompisen Henry Fonda.
Flygintresse
James eller "Jimmy" som han mest kallades hade ett stort flygintresse och kunde allt om aeronautik. Han tog 1935 sitt första flygcertifikat och köpte sig ett litet flygplan, men redan tre år senare avlade han godkänt prov för kommersiell flygtrafik, men det kom att bli filmen som blev hans huvudnäring.
Han fick i början ofta roller som tecknade en ung, intelligent, gänglig lite blyg, tafatt men charmig person, något av en svärmors dröm. Redan 1936 kom den första, ganska uppseendeväckande filmen "Mr Smith goes to Washington" där Stewart spelar en ung energisk senator som tar upp kampen mot korruptionen i den amerikanska politiken. Trots ett kontroversiellt ämne fick filmen mycket beröm.
Fick Oscar
Flera toppfilmer följde såsom "En skön historia" för vilken han fick en Oscar, och som blev en förlaga till den senare producerade och något omgjorda med Grace Kelly och Bing Crosby i huvud rollerna. Men för den svenska publiken är han kanske mest känd i Alfred Hitchcock-filmerna "Fönstret åt gården" eller "Mannen som visste för mycket". I den senare med duktiga aktrisen Doris Day, där skivbolaget hade ett krav mot filmbolaget att hon någonstans i filmen skulle sjunga. Hitchcock bakade in avsnittet där hon framförde "Que Sera Sera " som därefter blev en miljonsäljare.
James Stewart gjorde från 1950 talets slut många berömvärda roller även inom western genren främst regisserade av John Ford som i likhet med Stewart hade ett dekorerat förflutet från kriget.
Andra världskriget
Andra världskriget bryter ut och Stewart anmäler sig frivilligt till krigsmakten. Han vill egentligen till US Army Corps, det vill säga armén, men trots sina 190 centimeter vägde han för lite. Som andra alternativ valde flygvapnet, men trodde hans kroppslängd skulle sätta stopp.
Han blev antagen mars 1941 vid Fort McArthur i Kalifornien. I början handlar det om instruktörstjänst på flygenhet där han bekantar sig med Boingplanen B17 och B24, men övertygar högsta ledningen om att tilldelas plats på strategiska flygavdelningen, där han snart överförs till enhet med planerade taktiska bombuppdrag.
En förvånansvärt snabb officerskarriär tar vid. Han avancerar till major och blir förflyttad till Old Buckenham militärflygbas i England där han blir ledare för enhet vid 453:e Bombardment-gruppen.
Blev överste
Major Stewarts uppdrag blev att med sina piloter bomba strategiska mål i Tyskland vilket också skedde ett tjugotal gånger med början mars 1944.
Vid krigsslutet blev han befordrad till överste och var en av de mest dekorerade flygarna, med bland annat höga utmärkelsen "Distinguished Flying Cross" med eklöv. Under första året efter krigsslutet var han kvar i tjänst och fick utbildning på superbombaren B52.
1953 tog han temporärt på sig uniform igen för att gestalta orkesterledaren Glenn Miller i filmen om Millers liv. Det var ett lätt och självklart val för Stewart som precis som andra amerikaner i tiden väl kände till Millers musik och som själv under perioden 1944 precis som majoren Miller, stationerad på olika baser i England. Det är allmänt känt att Stewart efter kriget aldrig pratade om sina egna krigsupplevelser.
Flygfilm
James Stewart placerades 1968 i flygreserven och befordrades till brigadgeneral.
Men det var ingalunda färdigflyget för honom. 1955 producerades i Hollywood med flygvapnets hjälp den magnifika filmen "The Strategic Air Command" eller Rymden är mitt liv som den fick heta på svenska. Det var inte svårt för Stewart att spela huvudrollen och han behövde ingen ersättare vid spakarna på det då stora supermoderna planet B47 (Boing).
Filmen var inte bara en hyllning till det amerikanska strategiska flyget (SAC) utan framställdes dessutom i den nya filmtekniken Vista Vision. Den anses fortfarande som en av de finaste flygfilmer som någonsin gjorts. Två år senare flög han igen som flygaren Charles Lindbergh i filmen om kände svenskättade Lindberghs liv.
Blev 89 år
Hollywoods skandaljägare hittade aldrig något på paret Stewart att "kladda" om. Han gifte sig 1949 med fotomodellen Gloria och adopterade hennes två barn, och tillsammans fick dom ett par tvillingflickor. Hustrun Gloria avled 1994 vilket tog honom hårt. En av Glorias söner, Ronald, dog 1969 i Vietnamkriget.
James Stewart avled 1997 efter en kort tids sjukdom och blev 89 år gammal.