För Jessica är musiken viktigast

Ända sedan Jessica Andersson deltog i talangtävlingen Fame Factory har hon varit ett hett namn i Artistsverige. Under hösten är hon gästartist i Christer Sjögrens jubileumsshow på Tyrol.
Jessica Andersson berättar att hon alltid har gillat att sjunga och dansa. Men publiken har förändrats. Från mormor och morfar och lokala hårdrocksfans i Skövde till dansbandsälskare och miljontals tv-tittare. Vad eller vilken genre är oväsentligt, huvudsaken det är bra musik.
Musikaliteten är en gåva från mamma och som gått vidare till alla Jessicas fyra syskon, men det är bara hon som försörjer sig på den. Chansen att sonen Liam kommer att föra vidare musiken är dock inte trolig.
- Han är inte särskilt imponerad av artistlivet och säger att han nog hellre vill bli polis, berättar Jessica.
Modelljobb i Paris
Sång, musik och dans är inte det enda som Jessica arbetat med. I tonåren blev hon upptäck av en modellagentur efter att hon deltagit i en modelltävling i Skövde. Jessica var då bara 16 år och gick fortfarande i skolan, men efter en del tjat på mamma och pappa fick hon åka till Paris för att prova lyckan. Och det gick bra, i drygt fyra år jobbade hon som modell, fast i dag önskar hon att hon hade satsat lite mer.
- Så här i efterhand känns det som att jag mest gled omkring. Självkänslan var inte så bra, och det är så synd att det är den som ska sätta stopp.
Är utseende viktigt även som artist?
- Ja, men är det inte det i alla yrken? Det finns ju folk som blivit sparkade för att de är för tjocka, säger Jessica och påpekar att hon tycker att det är tråkigt och det är så tydligt att utseendefixeringen gått ner i åldrarna.
- Det är jobbigt att hantera, men det enda sättet att komma till rätta med detta är att börja med sina barn och få dem att förstå att de duger som de är.
Egna låtar i skrivbordslådan
Hittills har Jessica mest sjungit. Under barnåren spelade hon blockflöjt, men sen har det inte blivit så mycket mer.
- Jag köpte en dyr fin gitarr och tänkte att jag skulle lära mig att spela på den också. Det skulle vara så bra att kunna det. Jag bokade lektioner hos en jättebra gitarrlärare i Skövde. Men jag gick bara två gånger och sen rann det ut i sanden, och nu står gitarren där.
Hon tycker fortfarande att skulle vara bra om hon kunde spela själv, och kanske skriva eget material. Och visst har hon skrivit några egna låtar, men de ligger än så länge i skrivbordslådan.
- Och där kommer att de stanna, säger hon bestämt.