För henne är barn hälsa

Catrine Kostenius litar på barnen.
På fredag lägger hon fram en doktorsavhandling som visar på barnens egen kraft att påverka hur de mår, och att relationer är en bortglömd del i hälsoarbetet.
Catrine Kostenius har arbetat med hälsa i många år som lärare på hälsovägledareprogrammet vid Luleå tekniska universitet.
I doktorsavhandlingen "Giving voice and space to children in health promotion" översatt betyder det; ge röst åt och utrymme för barn i hälsofrämjande arbete, har 128 barn i åldrarna 10-12 år intervjuats och själva fått skriva och rita.
Barnens perspektiv
Många gånger utger sig forskare och forsning för att ha ett barnperspektiv. Ofta innebär det att barnen testas på en tes den vuxne ställt upp. Utgångspunkten är vad vuxna tycker är bra för barn.
Själv vill Kostenius istället tala om barnets perspektiv. Hennes forskning visar att barnen själva vet vad de mår bra av och att de med sina egna ord och bilder kan berätta det. Barnen har fritt fått uttrycka sig och hon överraskades över hur väl de uttrycker hur de hanterar stress. De berättar också om stress som gör dem skärpta och fokuserade i vissa situationer.
- Jag har frågat mig hur vi kan ta tillvara deras kunskaper. Ska vi tro på deras beskrivningar eller ska vi lära dem stresshantering?
Hon ger svaret själv:
- Jag anser att de är kapabla att själva hantera stress. Vi vuxna har naturligtvis ansvaret. Men vi måste lära oss lyssna till deras kunskaper.
I barnens berättelser om hälsa handlar mycket om relationer till andra. De förklarar att de mår bra tillsammans med andra när blir de respekterade, lyssnade till och är delaktiga i en grupp. Det finns också dåliga relationer som påverkar dem negativt.
- I 20 år har jag i mitt hälsojobb predikat motion, att äta bra och lära folk att hantera stress. Men vi måste vidga perspektivet och relationer måste bli en större del i hälsoarbetet. Kanske kan man jobba med vänskapsbyggande i ämnet hälsa och idrott i skolan?
Lyssna på barnen
Catrine Kostenius tycker att det är roligt att i sin forskning kunna tillföra en liten pusselbit till de som arbetar med barn.
- Om vi lyssnar till barnen och litar på deras förmåga att veta när och varför de mår bra, kanske vi skulle agera annorlunda ibland. Som vuxen ska du utmana dig själv. Om du anser att du är öppen och ödmjuk i din relation till barn och lyssnar på dem, fråga dig då: vad är öppenhet? Hur visar jag det för barnen? Utgå inte från att du alltid vet vad som är bäst för dem.