Farväl till biblioteket - men inte till böckerna

Maj Svensson har i över 20 år lånat ut böcker åt barnen på Porsön i Luleå. Hon har träffat många unga bokslukare, men också upplevt flera nedläggningshot.
- Vi har haft mycket roligt, men det har också varit dramatik och turbulens runt biblioteket, berättar hon och tar fram en låda med gamla tidningsurklipp, fotografier, affischer och kommunala handlingar.
Maj Svensson kommer ursprungligen från Luleå, men bodde en längre period i Gällö i Jämtland, där hon arbetade som intervjuare åt Statistiska centralbyrån. I samhället fanns ett litet filialbibliotek och Maj var stamkund. När det dök upp en lapp om att biblioteket sökte extrapersonal anmälde hon intresse och fick genast börja hoppa in som vikarie. Då hon flyttade tillbaka till Luleå 1978 fortsatte hon att arbeta som biblioteksassistent. 1987 blev erbjuden tjänsten på Porsöns barnbibliotek.
Till en början var hon skeptisk till hur det skulle gå att arbeta med så unga låntagare, men hon upptäckte snart det var både roligt och intressant.
På den tiden var de ekonomiska resurserna goda. De var två heltidsanställda som ofta ordnade program och aktiviteter utöver den ordinarie utlåningsverksamheten.
Nallebjörnsutställning
1988 tog Maj initiativ till ett arrangemang som kallades Björnens dag, då barnen fick ta med sig sina nallebjörnar och ställa ut på biblioteket. Barnen hade också ritat teckningar och skrivit dikter om nallebjörnar, de hade musikuppträdanden, honungsavsmakning och serverade kaffe, saft och björnbakelser.
- Det blev en succé och fyra år senare gjorde vi om det.
1989 ordnade Kvinnobiblioteket på Björkskatan en kvinnovecka i samband med internationella kvinnodagen. På Porsön blev det en flickdag.
I samarbete med barnavårdscentralen bjöd biblioteket in alla barn på kalas när de fyllde ett år för att tidigt introducera dem i böckernas värld. De höll också utbildningar för nyblivna föräldrar om barns läsutveckling. Andra arrangemang de hade var sagostunder, författarbesök och konstuställningar. På varje förskola fanns speciella bokombud.
- Det hände mycket hela tiden.
Nedläggningshot
1992 kom det första dråpslaget mot biblioteket.
- En dag fick vi läsa i tidningen att Porsöns barnbibliotek skulle läggas ned. Vi visste ingenting i förväg.
Protesterna lät inte vänta på sig. Skola, barnomsorg och alla som bodde i området, både unga och gamla, ställde upp. En aktionsgrupp bildades och upprörda Porsöbor höll stormöten, skrev insändare, protestbrev, namnlistor och gjorde medieuttalanden. Nedläggningsbeslutet beskrevs i lokalpressen som "ett ideologiskt haveri".
- Jag har aldrig varit med om något liknande, berättar Maj.
Det första nedläggningshotet avvärjades, men sedan kom det nya både 1995 och 1997, innan det till sist beslutades att biblioteket skulle få vara kvar, men bara med en anställd. Samtidigt försvann utrymmet för program och aktiviteter.
Maj arbetade ensam i sju år. Därefter anställdes det ytterligare en person, men bara på halvtid.
Barn och ungdom
1998 i samband med en ombyggnad av lokalen, passade Maj och hennes chef på att sortera om alla böckerna på ett nytt och annorlunda sätt efter barnens intresseområden.
- Barn som till exempel gillar hästar, vill ofta läsa både romaner, bilderböcker och faktaböcker om hästar och ridning, så vi satte ihop dem på samma hylla.
Ett liknande sorteringssystem infördes flera år senare på huvudbibliotekets barnavdelning i samband med flytten till Kulturens hus.
Porsöns barnbibliotek är ett av en handfull bibliotek i Sverige som enbart är inriktade på barn och ungdomar. Den största kretsen låntagare är skolbarn i åldrarna sex till tolv år. Men biblioteket får också regelbundna besök av föräldrar och förskolor i området.
Fram tills för ett par år sedan hade även förskolebarnen egna lånekort och kunde låna hem böcker när de var på besök med sin avdelning, men då det uppdagades att det att det var emot reglerna, var de tvungna att dra in de yngsta barnens lånekort, trots förskolans protester.
- Det var synd för de fick ju tidigt en väldigt bra biblioteksvana.
Förskolorna går fortfarande sina promenader till biblioteket, så att personalen kan låna böcker till avdelningen, men barnen får inte ta med sig några böcker hem längre, om de inte har sina föräldrar med sig.
Trenden som Maj märker just nu är att läsintresset hos barn minskar. Åtminstone lånar de färre böcker.
- Det finns så mycket som konkurrerar med böcker nu för tiden - teveprogram och dataspel.
Ändå är utbudet betydligt mer populistiskt nu än för tjugo år sedan, tycker hon.
- Tidigare var det mycket strängare kvalitetsregler för inköp av barnböcker.
Böckerna om Sune är exempel på böcker som inte köptes in för 20 år sedan, men i dag finns inga betänkligheter mot dem. Maj tror inte heller att till exempel de japanska Mangaserierna hade köpts in om de hade kommit för 20 år sedan. I dag är det inga problem att köpa in dem.
Fem böcker samtidigt
Utvecklingen på barnboksområdet går snabbt, märker hon. De realistiska 1970-talsböckerna är det ingen som vill läsa idag.
- Jag tror att bästföredatumet går ut fortare på barn- och ungdomsböcker än på vuxenböcker. Det är i stort sett bara Astrid Lindgren och Eva Eriksson som står sig.
Själv älskar Maj böcker och har alltid minst fem på gång samtidigt - en på nattygsbordet, en på toaletten, en på jobbet, en ljudbok i bilen och en ljudbok i mp3-spelaren. Dessutom har hon genom alla år läst samtliga nya bilderböcker som köpts in till biblioteket.
Snart tar hon farväl av jobbet, men böckerna överger hon aldrig.
- Jag kommer nog att läsa ännu mer nu.