Deras motto har varit att ha roligt och att roa andra. Nu har dock Ersnäsrevyn bestämt sig för att tacka för sig, detta efter 31 revyer och fem musik- och teaterföreställningar.
– Det är lite vemodigt, det är det, säger Lars-Erik Lindvall som varit med i revyn sedan 1986.
Han minns när han åkte till första träffen. Det var med en smula skepsis.
– Hilding Lindbäck som drog i gång det hela via en slags kursverksamhet 1985 hade när jag kom in i bilden samlat ihop ett gäng. Jag tänkte att det var väl bara byråkrater och folkskollärare med där, vad skulle de med mig, en vanlig dieselelektriker till? Men jag hade fel, inte var de nå bättre än mig på något sätt och vi hade väldigt skoj tillsammans.
I fjol skulle deras senaste revy ha spelats, den hette Scengångare var helt klar för uppspel när en pandemi kom emellan. Och nu har kärntruppen tagit ett beslut, det är slut.
– Så länge Hilding levde var revyn som ett självspelande piano. Men så tappade vi honom och även en annan själsfrände till mig, Sandor Berglund (mångårig medarbetare på NSD, reds. anm.) Då tappade åtminstone jag mycket gnista.
Ja, Sandor Berglund, Hilding Lindbäck och Sanna Ranweg gick bort i svåra sjukdomar alla tre med bara ett par års mellanrum.
– Du vet, eldsjälarna dör ut, så är det. Jag har försökt fortsätta och faktiskt varit och fuskat lite hos Piterevyn till och med, men vi får se hur det blir framöver. Hälsan är inte den bästa.
Lars-Erik Lindvall har många varma minnen från åren som gått. På frågan vilket det bästa är kommer svaret fort.
– När vi gjorde Ajax-föreställningen och fick åka till Kanada till och med, till staden Halifax och deras världsamatörteaterfestival. Bland de roligaste jag någonsin gjort! Jag minns även de två uppsättningarna vi hade på Norrbottensteatern. Att få spela med proffsen, det var kul det!