Christian Walldén, 21, studerar på civilingenjörsprogrammet hållbar energiteknik vid Luleå tekniska universitet, LTU. Redan i grundskolans tredje klass utreddes hans svårigheter att läsa och skriva och han fick diagnosen dyslexi.
Bombardemang
Genom uppfinningsrikedom och hårt arbete klarade han skolan bra trots sitt funktionshinder. Även på gymnasiet gick det bra.
- På gymnasiet har man många lärarledda lektioner och jag bombarderade lärarna med frågor. På så sätt lärde jag mig utan att behöva läsa själv, säger han.
Men att börja på universitetet blev mycket tuffare. Trots att Christian Walldén periodvis steg upp fem på morgnarna för att hårdplugga så blev det flera missade tentor i början.
Men nu går det mycket bättre. Ett av skälen till detta är minutiös studieplanering.
Långsiktighet
Enligt Christian Walldén gör dyslexin att han tvingas planera sina studier i högre utsträckning än sina kurskamrater.
- Jag kan inte panikplugga kvällen före tentan, det funkar inte. Därför måste jag lägga upp en långsiktig planering för alla kurser, säger han.
Ett annat skäl till att studierna går bra för Christan Walldén nu är den anteckningshjälp han får av sin kurskamrat Ida Johansson sedan drygt ett år tillbaka. Hon får betalt av universitetet för att anteckna åt både sig själv och Christian Walldén under föreläsningarna.
Kompletterar varandra
- Vi började plugga ihop och märkte snart att det fungerade bra för oss båda om Christian lyssnade på föreläsningarna och jag antecknade. Då kompletterade vi varandra och lärde oss mycket mer, säger Ida Johansson.
- På grund av mina läs- och skrivsvårigheter tog det så mycket fokus och energi att anteckna på föreläsningarna att jag inte kunde följa med och koncentrera mig på vad föreläsaren sa. En period gick jag inte på föreläsningarna eftersom det inte gav någonting. Nu, med Idas hjälp, fungerar det jättebra. Anteckningshjälpen gör stor nytta, säger Christian Walldén.
Genom att han har ett dokumenterat funktionshinder har han också rätt att få längre tid på sig att skriva tentorna.
Är inte det fusk?
- Det är verkligen inte att fuska. Det handlar om att kompensera för ett hinder. Jag måste ändå lära mig allt och blir bedömd på samma sätt, säger Christian Walldén.
- Antalet studenter med dyslexi har ökat stadigt. Det är glädjande. Genom att vi blir bättre på att erbjuda hjälp, både genom tekniska hjälpmedel och på andra sätt, tror jag att ökningen fortsätter, säger Christina "Kina" Edin, samordnare för studenter med funktionshinder vid LTU.