"En manlig pessimism" går som en röd tråd genom Bodensonen Eyvind Johnsons författarskap. Det menar litteraturvetaren och tidigare Luleåbon Mats Tormod som tagit fasta på vad han kallar den smärtsamma kärnan i Nobelpristagarens verk.
Läser gör man för att möta en människa, för att resonera med någons erfarenhet, menar Mats Tormod. "Till en berättelse om tröst: Eyvind Johnson omläst" heter den färska avhandlingen som ges ut på Atlantis och som Mats Tormod skrivit inte bara för forskarna utan också för en litteraturintresserad allmänhet. De tio doktorsavhandlingar om Eyvind Johnson som föregår Mats Tormods egen tycker han överlag är alltför höviska.
"På piedestal"
Ombedd att under ett kort telefonsamtal presentera slutsatserna av flera års forskning vid Umeå universitet låter han lite besvärad, men gör ändå ett försök.
- Om man ska förenkla är Eyvind Johnson satt på piedestal, han är en olympier. Jag tror att han själv bidrog till det. De första som skrev om honom, de här professorerna i Uppsala, de var ju middagsgäster vid hans bord.
I en TT-intervju mot slutet av sitt liv sade Eyvind Johnson att "han velat ge människorna lite mer frihet", berättar Mats Tormod. Men riktigt så enkelt var det ändå inte. Tillfrågad om sitt skrivande brukade Eyvind Johson också argumentera utifrån ett citat från André Gide: Det är med "de alltför goda känslorna som man gör de sämsta böckerna".
Övergivenhet
I Eyvind Johsons berättelser finns enligt Mats Tormods läsning en övergivenhet som präglar hela författarskapet.
- I början knyts det till en helt opolerad misogyni. Kvinnoporträtten i det tidiga författarskapet är förskräckliga, och det har inte en käft sagt, det har man helt gått förbi.
Helt ensam om sin observation är han dock inte, tillstår han. För ett par år sedan kom en Johnsonavhandling som handlade om Krilontrilogin och i den diskuteras även kvinnoskildringarna. Men Mats Tormod drar resonemanget längre. I stället för att se kvinnosynen som den rådande i den tidens arbetarlitteratur menar Mats Tormod att Krilon i själva verket handlar om olika män som på olika sätt formats av kvinnors svek.
- Jag tycker att jag vaskat fram en poäng med författarskapet, som inte är kvinnoföraktet, absolut inte, men däremot att kvinnorna hos Johnson kommer att representera det goda livet, dit man aldrig når. Det blir bara smärta.
Mats Tormod är norrbottning, född och uppvuxen, länge boende och verksam i Eyvind Johnsons älvdal. Efter 30 år som arkitekt i Luleå ledsnade han på ritandet och skojandet i byggbranschen och började läsa filosofi och litteraturvetenskap vid Luleå tekniska universit och universitet i Umeå. Flyttade senare till Stockholm och satte sig i handskriftssalen i Kungliga Biblioteket vid Humlegården.
Disputationen äger rum fredag 7 december i Umeå universitet och opponent är Merete Mazzarella, professor emerita, nordisk litteratur, Helsingfors universitet.