Snön låg som ett dovt täcke över hustaken på friluftsmuseet Hägnan i Gammelstad. Hundratals brinnande facklor och marschaller visade vägen upp mellan husen där turister och andra besökare samlats för att ta del av festen. Tystnaden var fullkomlig så när som på knarret under skorna och de lekande barnen i snöhögarna.
Runt eldstaden kunde man värma sina frusna händer och inne i bagarstugan fanns nygräddat bröd till försäljning av Gammelstads husmodersförening. Storgården hade öppnats upp och på café Fägnan kunde besökarna ta sig ett fika.
Inne i smedjan satt Göran Sandström och arbetade med sitt smide.
Under kvällens två sagovandringar fick deltagarna följa med museipedagogen Beatrice Norberg som tillsammans med Edwin Flygare, Eva-Britt Tjärnqvist, Ann-Louise Lång och Jens Gradin spelade olika karaktärer från den fornnordiska mytologin.
– Följ efter mig!, ropar Beatrice Norberg.
Hon leder besökarna långt in i skogen. Där får de resa från Midgård till Asgård och lära sig mer om den förkristna religionen. Under vandringen måste besökarna hjälpas åt att hitta runorna som jätten Loke stulit och återbörda dem till Oden.
Efter sagovandringen uppträdde artisten Anja Storelv med sin jojk. Den handlade om hur hon med vindens hjälp färdas från fjällen, över älven och ut i havet.
Kvällen avslutades med en sprakande eldshow av performancegruppen EMP. Besökarna stod tysta och fascinerades över hur eldkloten skickligt svingades fram och tillbaka genom luften och skapade olika mönster i vintermörkret.
Arrangören och museipedagogen Mia Torasdotter är nöjd med kvällen och beskriver den som fullkomligt magisk.
– Det har aldrig varit så vackert under eldfesten som det var ikväll med all den här snön, säger hon.
Trots den massiva snömängden tycker hon att antalet besökare var helt okej, även om det inte går att jämföra med rekordet de hade för två år sedan.
Hon säger att i år valde de att koncentrera eldfesten under två timmar så att det hela tiden skulle hända något nytt. De valde också att fokusera på den fornnordiska mytologin eftersom den innehåller så många olika nyanser, den är varken svart eller vit.
– Vi människor är inte goda eller onda. Vi har en hel del olika känslor däremellan, och det är det som är så spännande, säger hon.