Barnmorskan i Kalix-Nyborg hade fullt upp den där novemberdagen år 1923. Hon började hemma hos Lundbäcks där ett flickebarn som kom att heta Margit föddes. Därefter rusade barnmorskan iväg till familjen Norén där det ett par timmar senare föddes en liten gosse.
– Det var jag det, säger Karl-Östen Norén när NSD träffar honom och Lundbäcksflickan i deras gemensamma hus i Luleå. Där har de bott sedan 1953 och stortrivs.
– Visst är det mycket jobb med eget hus men vi mår bra av att påta i trädgården och hålla ordning här hemma, berättar Margit.
Det var hon som först fick upp ögonen för Karl-Östen. I och med att de bodde i var sin del av Kalix-Nyborg, som då var ett stort samhälle, hamnade de i varsin skola. Så ingen av dem kände till varandra förrän en sommardag när de båda var i 18-årsåldern.
– Då cyklade han förbi på vägen nedanför min familjs hus och jag tyckte han såg så glad och trevlig ut, berättar Margit och blir vackert varm i blicken.
En kort tid efter det var det dans i byn och de tu möttes igen. Sedan dess är deras kärlekssaga ett faktum.
– Jo du, vi gifte oss i januari 1948. Så i år har vi firat järnbröllop. Vi har varit gifta i 70 år. Det är ju nästan otroligt, säger Karl-Östen.
Två barn har de fostrat och raden av barnbarn och barnbarnsbarn börjar bli lång.
– Vissa av dem bor så långt bort som i Australien. Dit har vi aldrig varit, säger Margit.
Resor har funnits med i deras liv, bland annat till Italien och Mainau, men mest har de hållit sig hemmavid.
– Vi trivs så bra här. Vi går en promenad varje dag, löser korsord och lagar mat. Allt tar sin tid. Det ska tvättas och städas, ja du vet, säger Margit och tittar sig omkring.
I en del av huset står ett festdukat bord, redo för morgondagens kalas.
– Vi vill inte ha något större firande, bara familjen och de närmaste. Det räcker så, menar fru Norén och får medhåll av sin make, båda 95 år i morgon lördag.