Brages sÄr lÀker inte

Almanackan visade den 13 augusti. Semestern var slut och masugn 1 skulle tappas.Brage Johansson höll i syrgasröret, men trampade pĂ„ nĂ„gra malmpelletar och halkade ner i tapprĂ€nnan med det flytande jĂ€rnet.NĂ€rmare helvetet Ă€n sĂ„ kan man inte komma.- Det var ett rutinjobb som vi gjort sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger, sĂ€ger han 20 Ă„r efter olyckan.

Brage Johansson har 20 Är efter olyckan fortfarande omlagda sÄr dÄ högerfoten Ànnu inte lÀkt.

Brage Johansson har 20 Är efter olyckan fortfarande omlagda sÄr dÄ högerfoten Ànnu inte lÀkt.

Foto: Kurt Engström

LuleÄ2009-01-19 06:00
Jan Bergsten
Brage Johansson har nu blivit 55 Är, Àr sjukpensionÀr och bor ensam i lÀgenheten pÄ Mjölkudden. Han behöver rollator och kÀpp nÀr han lÀmnar hemmet, men klarar sig utan hjÀlpmedel nÀr han rör sig i lÀgenheten.
- Jag har speciella skor frĂ„n ortopedtekniska verkstaden pĂ„ Sunderby sjukhus. Alla mina tĂ„r Ă€r borta. Tack och lov att det finns en ortopedisk verkstad.
Tappas pÄ rÄjÀrn
Den dÀr augustilördagen 1988 Àr stÀndigt nÀrvarande.
- Det Ă€r jobbigt nĂ€r jag tĂ€nker tillbaka pĂ„ det som hĂ€nde.
Det som hÀnde vid masugn 1 vid 12-tiden denna lördag blev stora rubriker mÄndagen efter. Den gamla masugnen skulle tappas pÄ fÀrdigt rÄjÀrn.
- Med tryckluftsborr skulle tapphĂ„let borras upp. Det gick inte bra, borren körde fast och mĂ„ste brĂ€nnas bort med hjĂ€lp av syrgas. Det hade vi gjort mĂ„nga gĂ„nger.
Brage Johansson höll i syrgasröret och det var dÄ allt gick fel.
- Jag tappade balansen nĂ€r jag halkade pĂ„ nĂ„gra pelletkulor och gled ivĂ€g. Jag trodde inte det var sant nĂ€r jag förstod jag var pĂ„ vĂ€g mot tapprĂ€nnan med jĂ€rnet.
1 400-gradigt jÀrn
Han gled ner i rĂ€nnan med 1 400-gradigt flytande jĂ€rn.
- Jag hamnade upp till midjan i smĂ€ltan. Robert Risberg var en 19 Ă„rig vikarie som lyckades dra upp mig. DĂ„ var jag medvetslös. Han rĂ€ddade mitt liv, men det dröjde flera Ă„r innan han fick en guldklocka som tack och det var först efter ett ingripande av SSAB:s företagslĂ€kare Ove Bengtsson.
Risberg berÀttade i NSD om hur han lyckades rÀdda livet pÄ Brage Johansson:
"Han var som en levande fackla, skrek förtvivlat. Skorna hade brunnit upp. Jag lyckades fÄ tag i hans ena arm och med uppbjudande av alla krafter fick jag upp honom ur rÀnnan. Sedan rusade jag efter brandslÀckaren. Den var tom. DÄ sprang jag efter brandslangen och sprutade vatten pÄ honom."
Först blev det LuleÄ lasarett och dÀrefter brÀnnskadeavdelningen pÄ Karolinska sjukhuset i Stockholm.
- Jag fick tillbringa Ă„tta mĂ„nader pĂ„ sjukhus.
Inte lÀkt efter 20 Är
DÀrefter 20 Är med regelbundna besök pÄ vÄrdcentralen för omlÀggningar och inlÀggningar pÄ sjukhus.
- Nu Ă€r vĂ€nstra foten lĂ€kt, men fortfarande inte högra.
Brage Johansson har provat nya behandlingsmetoder. Han berÀttar om den senaste:
- Dom smörjer och sĂ€tter en burk med fluglarver i sĂ„ret och med nĂ€t över sĂ„ larverna inte kan ta sig ut. Larverna Ă€ter upp den döda vĂ€vnaden men lĂ„ter bli den friska.
Han ser Ànnu ingen effekt av fluglarvernas arbete pÄ hans högra fot, att han ska bli helt lÀkt efter olyckan.
- Jag fĂ„r nog gĂ„ pĂ„ omlĂ€ggning hos vĂ„rdcentralen livet ut.
Lördagen den 13 augusti 1988 innebar slutet pĂ„ yrkeslivet för Brage Johansson. Han gjorde ett försök pĂ„ SSAB:s rehabiliteringsavdelning, men tvingades ge upp. Nu blir det Jobbcenter pĂ„ ÖrnĂ€set nĂ€r det inte Ă€r sĂ„romlĂ€ggning pĂ„ vĂ„rdcentralen.
- Jag orkade inte med rehabiliteringen pĂ„ SSAB. Det blev förtidspension och dĂ„ var jag i mina bĂ€sta Ă„r.
Bitter
Han Àr ocksÄ bitter över det som följde efter olyckan och efter hemkomsten frÄn den lÄngs sjukhusvistelsen.
- SSAB ville tysta ner och glömma. En arbetare Ă€r inget vĂ€rd. De förnekade nĂ€stan att det hĂ€nt, chefer har efterĂ„t dĂ„ och dĂ„ gjort uttalanden om att det inte hĂ€nt nĂ„gon allvarlig olycka pĂ„ jĂ€rnverket. DĂ„ kĂ€nns det.
Pelletkulorna pÄ golvet och den tomma brandslÀckaren nÀmndes i tidningarna, men det blev ingen utredning om brister i arbetsmiljön, ingen som stÀlldes till ansvar för att Brage Johansson hamnade sÄ nÀra helvetet nÄgon kan komma och att han förlorade sina fötter
Brage Johansson beskriver sina dystra stunder.
- Jag kĂ€nner mig mindre vĂ€rd, som jag inte har nĂ„gon rĂ€tt att existera. SĂ„ Ă€r det vissa dagar, andra Ă€r det bĂ€ttre. Arbetsgivaren och facket hörde aldrig av sig. Först efter pĂ„stötning kom facket och gav mig tvĂ„ reklamhanddukar.
Nu Àr masugn 1 borta, nya generationer arbetar pÄ jÀrnverket och verkstadsklubben har firat 65-Ärsjubileum. DÄ var Brage Johansson inbjuden och med pÄ festen i Arcus.
Det beskriver han i ljusare ordalag.
- En av mina bĂ€sta kamrater, Ulla, följde med. Vi lyssnade pĂ„ Shanes och Brolle junior. Det var roligt.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
LuleÄ