Lite gråmulen blev starten på denna onsdag. Vi styrde stegen mot Gültzauudden då vinden var måttlig och det kändes behagligt att komma ut på dagens runda. När vi kommer en bit och har rundat en del av udden ser vi att det rör sig något vid en av parkbänkarna nära badstranden. Plötsligt sträcker varelsen på sin hals och vi ser att det är en säl. Det är en sälkut som hittat en väl skyddad plats intill parkbänken. Vi förstår att den lilla varelsen hamnat vilse.
Om sälkuten är vilse i pannkakan så är jag och de andra som stannar upp på platsen lika vilse. Hur har den kommit hit? Härifrån är det långt till öppet vatten. Kommer den från Gäddviksströmmen? Kanske har kuten kommit från de öppna vattnen som finns vid isbrytarna Eller har den lille simmat upp ur isvaken där vinterbadarna håller till där det gamla båtvarvet låg?
Spekulationerna var många men nu blev det viktigaste av allt att hitta en lösning som skulle hjälpa kuten ut till öppet vatten igen. Det är en årsunge som redan har stora tänder, så den diar förmodligen inte längre. Den kan kanske kan överleva om den når vattnet och kan fånga fisk i tid.
Folk från Länsstyrelsen kom och var nyfiket intresserade, alla ville hjälpa till. Mobiltelefonerna var igång i mångas händer. Polisen meddelade att det var inte deras bord att hjälpa en säl. Jägarförbundet kunde inte göra något för de behövde få ett myndighetsbeslut. Visserligen var det nästan en hel delegation från Länsstyrelsen på plats, men rätt ska vara rätt.
Många hjärtan brann för sälungen, men försöket att fånga kuten i en Ikea-bag fungerade inte. Sedan var vi ett antal som stannade och väntade på några som skulle komma med grejer att fånga in sälkuten med och ta den till öppet vatten. Men jag gav upp efter någon timmes väntan på dramats upplösning, och det gjorde sälkuten med. Den gav sig iväg över isen, säkert trött och hungrig, i riktning mot Karlsvik. Jag tänkte "Hej då sälen!", och bad om ursäkt. Vi som samlats där och sett det som till slut bara blev ett spektakel hade ju bara kunnat konstatera hur lite vi kunnat hjälpa den lilla varelsen.
Den behövde förmodligen vår hjälp för att överleva, och kanske fick den det på sin färd över isen? Det var i alla fall min önskan där jag promenerade hem under dånet från Gripenplanen.