Det är tidigt på säsongen, i skarven mellan vår och sommar. Vi gör vår dagliga runda. Denna gång promenerar vi runt Skurholmen i den ljumma försommarvinden. Vi observerar en ny plantering. Små gröna blad sticker upp ur jorden, något är på gång. Vi läser på en informationskylt att:
"Barnen ska få ta plats, göra sina röster hörda och samtidigt uppleva en levande natur och miljö. Solrosorna som barnen från Luleås förskolor planterat ska få växa sig starka och höga i det offentliga rummet som en påminnelse om att bry sig om miljön, grönskan och bry sig om varandra".
Solrosprojektet är ett samararbete mellan förskolor och parkförvaltningen i Luleå kommun. Förvaltningens personal sköter om vattningen under sommaren och ser till att solrosorna får den bästa kärlek de behöver för att bli starka och så höga, som barnens ambitioner – ända upp till himlen. Till hösten hämtar barnen solrosorna för att studera och utforska dem och spara frön för att plantera i jorden nästa vår. Ett cirkulärt odlande är en annan tanke med projektet.
Nu i höst har sommarens sol och regn tillsammans med parkförvaltningens arbete fått barnens planteringar att skjuta i höjden. Vi möter en skog av stora och starka solrosor när vi nu åter gör en runda runt Skurholmen. Vi häpnar över den syn som möter oss nu i jämförelse med hur det var när vi kom hit i början av sommaren. Nu finns här dessutom fåglar, humlor, fjärilar och bin. Här har vi bland annat sett rödhaken under sommaren.
Med ambitioner, samarbete, kärlek, lite vatten och sol samt en och annan klapp på ryggen kan man få solrosor och små trädgårdsmästare att växa. Ända upp till himlen måhända!