Banbrytande Buddy Bolden
Walter Grape, jazzexpert från Boden, fortsätter sin artikelserie Från slaveri till jazzen. Tidigare avsnitt har publicerats den 8, 15, 22 och 30 september
Buddy Boldens Band 1894. Buddy Bolden är mannen med gitarren.
Foto:
Orkestrar fick ny sammansättning. Lilltrumman och slagtrumman utgjorde den rytmiska stommen. C-klarinetten, Ess-kornetten och dragbasunen fanns där. Ibland ingick en gitarr. Ragtime med influenser av italiensk opera kunde skönjas i repertoaren. Staden hade nämligen haft operaföreställningar sen 1837.
Likaså uppstod rytmiska sammanblandningar av tango, habanera och conga inbakade i jazzen. Allt improviserades i en enda smältdegel framförda av dom svarta musikerna.
Den banbrytande första jazzorkestern tillskrivs Buddy Bolden. Han föddes troligen 1877 i New Orleans och var en utmärkt skicklig kornettist. Redan 1894 var hans egen orkester igång på Franklin Street, känd som "Kid" Bolden, men blev snart ett av stans kändisar som "King of cornet" Bolden.
Redan som barn lyssnade blivande New Orleans-stjärnor såsom Armstrong, Bechet, Keppard till Bolden, då dessa hängde runt musikerna i dom täta spelsyltorna i staden. Armstrong berättar i sina memoarer att Bolden blåste rent men ovanligt starkt.
Hans egen skrivna signatur var en kort låt som fick heta "Funky Butt".
Att han var en skicklig kornettist, intygas i flera samtida berättelser. Han var troligen en naturbegåvning då musiken delades med andra sysslor. Han ägde en egen rakstuga, och var utgivare av en av de osedligaste blaskor "The Cricket" som fanns i staden. Det hindrade dock inte berömmelsen.
Han tog inom musiken vara på alla nydaningar och gjorde jazz. Bandet övade flitigt och fick engagemang på såväl bättre som mindre respektabla spelställen. En sådan var ruffiga Tin Type Hall, fullsatt varenda kväll och natt med publik bestående enligt utsago, av gamblers, knivskärare, ljushyltade äventyrare och sjömän.
Respektabla men en växande skara av intresserade människor kunde istället lyssna på Boldens band i dom otaliga gatuparaderna, som i sej var en märklig företeelse.
Det sägs att varje Bolden musiker hade assistans av ett fruntimmer som under paraden bar på tillhörigheter.
Bolden hade då tre stycken till sitt förfogande. Stadens otaliga parader och med återkommande Mardi Gras vecka, gav betydande inkomster till alla brassband.
År 1907 tog Bolden epoken slut. Trombonisten Frankie Dusen tog över ledarskapet och fick in två nya unga stjärnskott, nämligen Sidney Bechét och Bunk Johnson.
Vad hände med Bolden?
Spriten sa en del, flickorna menade andra, men dom flesta trodde nog bådadera.
Hospital
Precis det året när jazzen kraftigt utvecklades satte man in honom på East Louisiana State Hospital. En plats för så kallade galningar.
Det var färdigspelat för Bolden, men han fick en vit rock och fick agera barberare på hospitalet. Där blev han kvar till sin död 1931. På anstalten fick han troligen aldrig lyssna till sin egen uppfinning - jazzen, varken i radio eller från 1920-talet på marknaden uppkomna lackskivor. Än mindre hans egen signatur som av tidigare kamrater förädlats till en fin blues och döpts om till "I thought I heard Buddy Bolden Say", också senare i jazzsammanhang enkelt kallad för "The Buddy Bolden blues".
Så jobbar vi med nyheter