Rickard Nilsson, 64 år, är en född och uppvuxen Luleåbo som spenderat större delen av sitt liv med vatten mellan tårna och omgiven av lekande barn i Luleås olika badhus.
Flera generationer kan ha lärt sig simma till hans instruktioner under de 36 år han stått vid Pontusbadets bassäng.
– Det föll sig ganska naturligt att jag blev badmästare. Jag hade bakgrund som simmare och spenderade nästan varje dag i badhusen så jag blev kompis med de som jobbade där. Det ledde till extrajobb och sedan utbildning som badmästare, säger Rickard Nilsson.
– Tanken med jobbet i början var väl inte direkt att det skulle bli 41 år till.
De första åren som badmästare jobbade han på bad-huset i Hertsön, men 1980 blev det lediga platser på Pontusbadet och Rickard Nilsson skickade in en ansökan.
Dagen som han fick beskedet att han fått jobbet minns han mycket väl.
– Det är ju det stora badet i Luleå. Jag var så nöjd och stolt att få jobba där.
Sedan dess harhan vandrat där längs bassängkanten med sin hjälpstav, gett tips till de unga aspirerande simmarna och varit redo om olyckan varit framme.
Men han berättar att de flesta tillbud inte har skett i själva bassängen utan på annat oväntat håll.
– Oftast har det varit gubbar i bastun som bastat lite för hårt. De har druckit för dåligt och kanske triggat varandra så att de till slut svimmar.
Den 1 juli i år gick badmästaren officiellt i pension men det dröjde inte länge innan han var tillbaka i badhuset och jobbade.
– Det ganska ironiskt, men jag jobbar extra på badhuset i Gammelstads badhus. De hade lite ont om vikarier så jag har sagt att jag hoppar in om det kniper. Så resten av veckan jobbar jag här.
Kommer du någonsin klara av att sluta?
– Ja, nog tror jag det. Men än så länge känner jag mig så pigg och kry, och man säger ju att man ska hålla sig sysslosatt som pensionär, säger Rickard Nilsson.
Vad kommer du att sakna mest?
– Den sociala biten. Man träffar varje dag så många barn och vuxna som man lär känna och knyter kontakter med. Det händer ganska ofta att vuxna människor hejar på mig på stan för att jag lärde dem simma som små.
Att sätta slutet på ett 41-årigt kapitel är något som väcker många känslor. Men ånger är inte en av dem.
– Definitivt inte. Jag har alltid tyckt det varit kul att gå till jobbet varje morgon.Det har varit en mycket trevlig upplevelse, säger Rickard Nilsson, pensionerad badmästare.