Annika gör mustascher i Krigsopera
Solen gassar från klarblåhimmel. Maskören Annika Öhlund arbetar på altanen utanför mammas stuga i Sinksundet.- Jag har allt jag behöver på bordet här och kan arbeta i hela landet, det är väldigt fritt, säger Luleåtjejen som arbetar som maskör för Krigsoperan.
Det är mycket pill med att fixa stommen till en peruk. När tyllen sys på gäller det att göra rätt direkt för det går inte att ändra efteråt.
Foto: Jonas Lindsköld
- Fast jag tycker faktiskt att jag har förtjänat det för det var tre tuffa år på DI (Dramatiska Institutet), jobbiga men roliga.
Annika Öhlund gick estetisk inrikting på gymnasiet och har alltid vetat att hennes styrka ligger i det konstnärliga.
- Jag sökte in första gången 2003 men då kom jag inte in. Jag har jobbat på Face i Stockholm och med modellfotografering så jag kunde skönsmink och hår, men hade för lite teatervana.
Tacksam för hjälpen på vägen
Tack vare Harry Nyman fick hon praktik på Lule stassteater och skaffade sig den efterfrågade teatervanan. Där lärde hon också känna Helena Anderholm som rekommenderade Annika till Norrbottens teaterns maskör Gemila L Roberts.
- Jag har sjukt mycket att tacka henne för - och Helena och Harry, säger Annika Öhlund och pratar med värme om Lule stass teaters båda profiler, kända av många som tomtefar och tomtemor i julkalendern i stadsparken.
Sedan hon gick ut våren 2008 har det gått som på räls och det en jobbet avlöser det andra. Det rivstartade med Kungliga Dramaten i Stockholm med kungadramerna Gustav Wasa och Drottningens juvelsmycke, sedan följde arbete på samiska teatern i Kiruna. När det tog slut var Annika lite orolig hur det skulle gå, men det hade hon inte behövt vara.
- Första dagen jag var utan jobb efter nyår ringde de och frågade om jag ville arbeta på Stockholms stadsteater.
Pjäserna "Cabaret" och "De tre musketörerna" spelades där under våren. I musketörerna arbetade fyra maskörer med över 70 peruker. Nu i sommar arbetar hon i hemtrakterna.
Gör Krigsoperamustascher
På perukstocken sitter nylontyll som ska bli stommen i en peruk till Norrbottens teaterns höstuppsättning "Måsen". På kusinen, som dynan där hon nålar fast små objekt kallas, sitter en mustasch som när den är klar ska användas av någon i "Krigsoperan" i Haparanda.
- Jag kom in i ett ganska sent skede så det handlade mest om att knyta ihop den konstnärliga säcken. Att få detaljerna att stämma och skapa en autentisk 1809-känsla.
Spelningarna där är i full gång och under spelkvällar är Annika Öhlund på plast och ser till att allting fungerar som det ska med peruker, polisonger och mustascher. All utrustning hon behöver finns på det lilla bordet på altanen.
Gillar variationen
Hon gillar att det är fritt. Förutom den rent geografiska friheten, att hon lätt kan ta med sig sin utrustning var som helst i landet, finns möjligheten att varva mellan mer intensiva perioder med konstnärligt skapande och lugnare faser.
- När jag är med i en produktion är det mycket folk, full fart och man ger mycket av sig själv hela tiden. Jag är den sista som träffar skådisarna innan de ska in på scenen och ibland får man agera lite psykolog. Då är det skönt att vila i hantverket, arbeta ensam och fylla på ny energi där emellan, säger Annika Öhlund som måste vara både proffsig och medmänsklig.
Så jobbar vi med nyheter