Onsdag kväll och Sigfrid Andersson, S-veteran i Luleå, är på plats i god tid innan föreställningen med dottern Maria Niemi Börner och pianisten Andreas Brorsson.
- Det känns bra, säger han och intygar att han inte hört något om föreställningen i förväg. Inte försökt påverka. Allt i föreställningen är dotterns verk, inte hans.
Stolt far
Med stolthet i rösten berättar han att dottern fortfarande är medlem i partiet.
- Det är hennes program. Jag hoppas att det går bra, säger 83-åringen som fortfarande är aktiv i partiet.
Det före detta kommunalrådet hinner också berätta om när han tog döttrarna, som då var mycket små, till ett möte på Mjölkudden. Där fick de tillfälle att hälsa på dåvarande statsministern Tage Erlander. Dessutom fick de autografer.
- Det var nog en upplevelse, säger han och tror att det är ett ögonblick som etsat sig fast i flickornas minne. Något som följt dem hela livet.
Kampsång
Föreställningen handlar om hur det var att växa upp i ett socialdemokratiskt hem på 1960- och 70-talet. Hur det var att bara handla på Konsum och Domus. Tankningen skedde givetvis på OK.
Dags för entré på scenen. Dags för Internationalen.
Med ett leende på läpparna sjunger Sigfrid Andersson med i stora delar av kampsången.
Alla bra människor var socialdemokrater, var den bild som din dotter fick med sig. Stämmer det?
- Vi sade inte så, men det blev ändå så, erkänner han.
Har hon ärvt sångrösten av dig?
- Ja, jag har haft en bra sångröst och sjungit mycket. Det blev sämre efter stroken.
Recension av föreställningen "Mitt liv i rörelsen" återfinns på kultursidorna.