90-åring i predikstolen

Han är en av stiftets äldsta präster, och fortfarande aktiv i predikstolen. Vad vore då inte mer naturligt än att fira sin 90-årsdag i samband med högmässogudstjänsten i kyrkan den 22 februari. Sigvard Spinnell, Öjebyn, som bär den smått högtidliga titeln "stiftsprost honoris causa", väljer hellre att se framåt än blicka bakåt.
För den som funderar betyder det latinska "honoris causa" för hederns skull.
Sigvard Spinnell är född den 25 februari på kronotorpet Hundtjärnliden i VindelnSom ung tyckte man att han hade muskler som passade för uppgiften som skogsarbetare. Sju år gammal fick därför Sigvard Spinnell hjälpa till i skogsarbete och när han var tretton, och folkskolan slutade, blev det huggning på heltid.
- För dem som fick ha torpet som sitt hem var det en öppen, hjärtevarm och nära gemenskap. Vad var då den yttre fattigdomen, när man fick dela på så mycken inbördes kärlek, påpekar Sigvard Spinnell.
Sju barn föddes i kronotorpet. Sigvard Spinnell det tredje i ordningen, och det första som lämnade föräldrarna.
Pappan såg i Sigvard, som då bar efternamnet Wilhelmsson, en rejäl timmerhuggare och dikesgrävare. Musklerna skulle, enligt pappan, användas för ett "riktigt" yrke.
1979 bytte Sigvard efternamnet Wilhelmsson till Spinnell, som är ett gammalt släktnamn.
Gud vet vad som är rätt
Men livet förvandlades och yrkesvalet förändrades när en väckelse drog genom bygden. Han var en av många som, starkare än andra, greps av väckelsens kraft. Sigvard Spinnell mötte sin Gud. Hans intresse för teologiska studier väcktes och samtidigt nyfikenheten att studera till präst.
- Vad har han i sina studier för nytta av sina muskler, kommenterade pappan då.
Han tillade dock, efter att ha lyssnat till den unge Sigvard:
- Gud vet nog vad som är det rätta. Mamma och jag skall be om att du får bli en duktig präst, som har varit timmerhuggare. Då blir han också en bra präst.
Pappan trodde att Sigvard kunde dra nytta av jobbet som skogsarbetare i utvecklingen till en god själasörjare.
Någon större ekonomisk hjälp för studierna fick han dock inte hemifrån. Det var knappt om tillgångar.
20 år gammal lämnade Sigvard Spinnell hembygden. Han hade då en teckningslärarkurs från Hermods med sig i bagaget. Kursen fullföljdes samtidigt som han sysslade med tungt arbete hemmavid.
- Teckningsutbildningen har betytt mycket för mig genom åren. Det jag lärde mig har jag fått nyttja vid många tillfällen, bland annat i form av teckningar och bokillustrationer, berättar Spinnell.
Räcka till för de många
Vid Fjellstedska skolan i Uppsala genomfördes den teologiska utbildningen. För 60 år sedan prästvigdes han i Luleå domkyrka. Efter tjänstgöring på olika platser fick Sigvard Spinnell 1979 tjänst Öjebyn som kyrkoherde och även kontraktsprost för Pite kontakt.
- Den gången var jag inte klar att söka tjänsten, men i den stunden fick jag uppleva ett oförklarligt ingripande, ett stick i bröstet, som gav mig inriktningen att skicka in en ansökan. Jag gjorde det och fick tjänsten.
Som kyrkoherde var Spinnell verksam till pensioneringen 1984.
Men omsorgen om den enskilda människan, ett generöst intresse för individen och en aldrig svikande vilja att var tillhands har fortsatt att prägla Sigvard Spinnell. Som själasörjare har han även som pensionär räckt till för många sjukbesök och hans förböner för lidande medmänniskor har varit omfattande och intensiva. Han har velat räcka till för de många.
Sigvard Spinnell väckte för övrigt liv i Blomsterfonden i Öjebyn, som sedan varit en hjärteangelägenhet för honom, och där han forfarande är aktiv.
Under samtalets gång betonar han vad en god maka betytt för honom, och som varit hans bästa stöd, hjälp och uppmuntran då han dignat under påfrestande arbete. Berta Karlsson från Vindeln blev 1948 hans hustru och livskamrat. Hon gick ur tiden 2005.