Tack vare militären har Boden kanske, jämfört med andra närliggande städer, under flera decennier haft förmånen att erbjuda invånarna ett rikt musikliv. Allt sedan regementenas tillkomst i förra seklets början och stadens fortsatta utveckling har militärorkestrar såväl mindre som större underhållit bodensare och regementsmanskap.
På fritiden och storhelger utkristalliserades underhållnings- och jazzband ur militärorkestern som uppträdde i utomhusarenor och Folkparker. Även den klassiska repertoaren hölls vid liv tack vare stort samarbete med Bodens orkesterförening som hade stor betydelse och fostrade i likhet med militärmusikkåren många duktiga musiker. Publik för evenemangen fanns det alltid. Något som idag dessvärre stadigt verkar minska.
Blåsarkvintett
På bilden intill ett exempel på Bodens Blåsarkvintett av årgång 1963 med för bodensare kända musikprofiler och orkesterföreningens nestor Patric Sundqvist.
Jag drar också ett par personliga minnen:
Året var 1960 och jag hade hemma före inträde till stundande militärliv i Boden sparat ihop till en önskeplatta, en lp skiva med fantastiska Edmundo Ros orkester. Hans signaturmelodi "Cuban Love Song" ställde krav på en skicklig trumslagare med känsla för sydamerikansk musik. En dag inne i regementsmatsalen till lunchen hade ett mindre gäng musiker från musikkåren samlats för att ge de nyinryckta ett smakprov på repertoaren. Döm om min förvåning när trumslagaren precis som på Ros skivan gjorde samma snygga introduktion med trumpinnarna och gänget givetvis lika snyggt avverkade hela låten. Imponerad var jag och från den dagen var jag en stor fan av militärmusikkåren och stans övriga lokala band. Trumslagaren ifråga hette Rolf Blom (bilden) och jag minns givetvis även Rune Lindstedt som ingick i, och troligtvis ledde ensemblen.
Café Windsor
Men för de värnpliktiga och andra ungdomar fanns på stan en annan välbesökt "civil" musikalisk begivenhet, nämligen fina Café Windsor ( ovanpå belägna hotellet Herkules) som 1961 var ganska nytt och ståtade med levande musik under vissa perioder. Vid en av mina första besök spelade under en vecka varje kväll en indisk pianist på flygeln. Hans fascinerande pianospel gjorde att man gärna återkom. Pianisten som hette Gandi, var en liten ödmjuk person med fantastiska musikaliska egenskaper, som också gärna lät sig fotograferas vilket jag också gjorde. Han spelade det mesta utan noter, även på begäran oavsett det gällde Franz Lizts "Libestraum" eller slagdängan just då "Tintarella di Luna".
En annan gång uppträdde under en vecka den otroligt skickliga duon, gitarristen Juan de Silva med partnern Rita Moreno. Han från Brasilien och hon från Chile, men paret hade första gången träffats i Sälen! För dessa var Ingenting omöjligt i sång eller spel och de Silva var dessutom känd som ett enastående språkgeni och anlitades i fotbolls VM och diverse ambassadärenden som tolk. Även dessa fotograferade jag, men kan f.n. inte hitta fotot, så jag nöjer mig med att visa bild ur samtida tidningsurklipp.
Många kaféer
Boden hade på 1960-talet en mängd olika kaféer. Att ta en fika på Windsor var kanske inte billigast, åtminstone inte för värnpliktiga men med tanke på utbudet under vissa perioder, var det nog för musikintresserade ungdomar värt vartenda öre.
Fastighetens verksamhet id ag vet jag inte så mycket om annat än lokalen för Café Windsor verkar helt dött. På utsidan av det utskjutande inglasade burspråket som tillhörde kafélokalen kan man läsa skylten "lediga lokaler till salu".