Den tornedalsfinska författaren och konstnären Rosa Liksom (pseudonym för Anni Ylävaara) född i finska Ylitornio, blev känd i Sverige genom romanen "Kupé nr 6". Hon belönades med Finlandiapriset 2011 för boken, som också gick som radioföljetong i SR.
På en författarträff i finska Kolari nyligen berättade Rosa Liksom om sitt liv och om sin senaste roman "Väylä" (älven, farleden) från 2021, som kommer på svenska nästa vår. Boken handlar om evakueringen från Finska Lappland, särskilt från Rosa Liksoms hemtrakter i Tornedalen, 1944.
Få använder termen flykten eller flyktingarna om färden till Sverige undan kriget. Alla tycks ha räknat med att vistelsen Sverige, med bland annat 20 000 kor, skulle vara tillfällig, vilket den också blev. Därför lever termen "evakueringen" fortfarande kvar, berättade Liksom. Romanen är skriven på författarinnans hemspråk, meänkieli, alltså tornedalsfinska, eftersom den handlar om händelserna just där. Rosa Liksom var inte alls intresserad av den debatt kring svenska och meänkieli som länge pågått i Norrbotten, utan menade att hon skriver som det passar henne, I regel på finska, tidigare ibland på Helsingforsslang och den här gången på språket i finska Tornedalen.
Rosa Liksom lämnade tidigt hemtrakten och åkte till Helsingfors för studier. Hon reste också mycket, bodde länge i konstnärskretsar i Christiania i Köpenhamn och en tid också i Moskva.
Hon testade många olika saker på 1980-talet, målade naivistiskt och färgrikt, var serietecknare och skrev noveller på kortprosa. Hennes ämnen var främst kvinnors roll, sexualiteten samt makt och våld i olika former. En del gjorde jämförelser med en annan tornedalsförfattare Timo K Mukka (1944–1973), som hade skrivit om liknande ämnen. Rosa Liksom fick av moderatorn frågan om hon ansåg stipendier vara viktiga för henne och försäkrade då att för henne var de jätteviktiga, eftersom hon satsade en stor del av pengarna till att köpa skogsmark, först i hemkommunen, senare också på annat håll. På det viset kunde hon stoppa kalhyggen i alla fall i den egna skogen. Hur många aktivister i Sverige och Finland följer Rosa Liksoms exempel och gör någonting så konkret i kampen mot de extrema skogsavverkningarna?
På frågan om den allt sämre kulturkontakten mellan de nordiska länderna, då till exempel allt färre böcker översätts till de olika nordiska språken, kunde hon inte ge mycket stöd eller hjälp. Globaliseringen har under 2000-talet blivit så stark i alla stora medier så det går knappast att vända utvecklingen. En författare och en roman från Chile, Sydafrika eller Indien är i dag mycket intressantare för medierna än en skribent från ett grannland. I det mindre formatet kan däremot alla som är intresserade göra en hel del, hälsa på hos varandra, umgås, diskutera, besöka ländernas författarträffar och seminarier, samt skriva, tala och försöka påverka media och makthavare lokalt och regionalt. Själv besöker Rosa Liksom varje år de olika nordiska länderna och var senast på bokmässan i Göteborg. Alla som var på författarträffen i Kolari, insåg vid kvällens slut att man fått lyssna till en oberoende, självständig författare, som var "sig sjelv nok".