Att få möta henne återigen efter ett helt år är ofattbart. Hon kom ihåg mig och vad jag brukar ge henne i fjol somras, det rådde det absolut ingen tvivel om.
Under tidiga sommaren, juni månad, har det vistats flera ekorrar hos mig som har kommit fram till mig och ätit ur den blåa muggen som jag har solrosfrön i åt dom.
Men en morgon i juni, så satt det en ekorre på broräcket då jag gick ut. Den satt kvar och såg på mig med en blick som jag kände igen. Den satt kvar trots att jag gick fram och då förstod jag att det måste vara den trygga och tillitsfulla Kurrelina från i fjol somras.
Hon följde med mig till altanräcket och klättrade upp och kom fram direkt till mig och åt av fröna i min blåa mugg som jag höll fram och stannade en lång stund för att äta.
Kurrelina har sedan dess kommit varje dag under sommaren och nu äter hon gärna från min hand. Att få det förtroendet som hon gett mig är obeskrivbart. Hon är otroligt tillitsfull och har en stor plats i mitt naturhjärta.