Vilka 32 bildrag som har chans att vinna det prestigefyllda priset, som delas ut av observatoriet i Greenwich, avslöjades under tisdagen.
– Jag fick veta redan i april. Sedan dess har det varit strikt munkavle på. Men man ville ju såklart skrika ut det direkt, säger Mia Stålnacke.
Hon har länge varit intresserad av foto och astronomi,men det var bara fyra år sedan hon kom på att hon kunde kombinera intressena.
– Jag fattade att man kunde fota natthimlen och sedan har jag provat mig fram.
Hon har aldrig gått någon kurs, utan är helt självlärd. I år var första gången hon var med i Astronomy Photographer of the Year.
– Jag har vetat om att tävlingen finns, men tänkt att jag inte har någon chans. Det är riktigt duktiga fotografer som är med där, det är en stor ära att ha gått vidare.
Hennes bild, ”Aurora Swirls”, är tagen i Pirtt ivuopi, på vägen mot Nikkaluokta, en kväll i september förra året.
– Det var ett enormt norrsken. Det här var innan isen hade lagt sig på sjön och innan snön hade kommit, så det var perfekta förhållanden, helt kolsvart.
En lyckad bild är aldrig en slump, berättar hon. Hon är ute nästan varje molnfri kväll från sista dagarna i augusti och fram till vårkanten. Tidigare har hon haft bilder publicerade i böcker och tidningar – hon säljer sina bilder, vid sidan av jobbet inom hemtjänsten.
– Men det är en kamp hela tiden. Vi har många duktiga fotografer häruppe, så det är ingen glidargrej.
Som uttagen till sista urval i Astronomy Photographer of the Year kommer hon med i tävlingens officiella bok och utställning. Hon är också inbjuden till prisceremonin, som är i Greenwich i september. Då står det klart vem som vinner.
– Det känns jättehäftigt.