Folkets hus i Kiruna firade 30 år tidigare i höst och nu är det nyårsrevyns tur. Dagarna innan premiären är det full fart på den stora ensemblen och alla som jobbar bakom scenen. Totalt ska 30 olika nummer – eller underhållning i 2,5 timme – sitta.
NSD lyckas stjäla lite tid från några i ensemblen och gänget berättar att man använde revyns sida på Facebook för att fråga Kirunabor om gamla favoriter från tidigare år. Många tog chansen och svarade.
Och revyn är omtyckt – 2016 års revy sågs av totalt cirka 1 700 personer. Det händer att folk tipsar om sånt som borde vara med och inte sällan kommer tipsen från lokalpolitiker – som ju ofta själva gestaltas på scenen.
– Jag brukar säga att revyn handlar om Kirunabor, är för Kirunabor, med Kirunabor och av Kirunabor. Så den är verkligen superlokal, säger Annica Henelund, regissör och skådespelare.
Gänget berättar att antalet barn och unga i publiken har ökat under de senaste åren. Mattias Timander menar att revyn har blivit tradition.
– Man firar jul, nyår och så går man på revyn, säger han.
En hel del av humorn bygger förstås på igenkänning. I övrigt kallar regissör Henelund humorn för ”genomgående textbaserad”.
– Det är inte så mycket buskis, förklarar hon.
Förutom att lyfta sånt som hänt i Kiruna under året försöker man ha en röd tråd varje år. Nu kan den röda tråden sammanfattas med orden ”mot hat, för kärlek”. Annica Henelund har märkt av mer aggressioner och hat – som ofta uttrycks och sprids i sociala medier – vilket man tar ställning emot i årets revy.
Flyktingfrågan kommer att dyka upp i ett par nummer och att Kiruna har fått nya invånare syns också i ensemblen. Under förra revyn arbetade Ahmad Haikalieh bakom scenen.
– Inför det här året tänkte jag att jag skulle vara med på scenen i stället, säger han.
Annica Henelund skattar och fyller i:
– Dina släktingar i Syrien blev väl chockade när du berättade det.
Det här är utan tvekan den största produktion som Kiruna amatörteaterförening sätter upp under året, och trots allt hårt jobb vill många som har varit med i revyn en gång gärna vara med igen.
– Det beror nog på gemenskapen, säger Jimmy Johansson.
Jenny Mäki, föreningens ordförande, fyller i:
– Man blir som en stor familj. Och så har vi så himla kul, säger hon, innan gänget unisont konstaterar att publikens stora uppskattning också betyder jätte-mycket.