Det råder en avslappnad stämning under konferensen i Kiruna där företrädare från Samerådet, teologiska kommittén och olika stift inom Svenska kyrkan samlats. Precis som konferensens namn Ságastallamat tyder på så är syftet att samtala och lyssna på varandra under tre dagar. Den stora frågan är hur Svenska kyrkan ska inkludera samiskt liv, andlighet och kultur mer i sin verksamhet.
- Det viktiga är att få alla samer att känna sig delaktiga i kyrkan. När jag var ung undrade jag om Gud inte förstår samiska. När jag gick in i det andliga, in i kyrkan, så kändes det som att lämna det samiska, säger Johannes Marainen, Samerådet.
Han tycker att det tråkigaste är att icke samer inte tycks kunna acceptera det samiska.
- Icke samer kommer inte på samiska gudstjänster. Det är ett bevis på att samer inte är en naturlig del av Svenska kyrkan.
Försoning
Johannes Marainen skulle gärna se att det alltid fanns något samiskt inslag i alla gudstjänster. Till exempel att välsignelsen läses på samiska och svenska.
Hans Stiglund, biskop
i Luleå stift som täcker Norrbotten och Västerbotten, är inne på samma spår.
- Jag tycker att vi har börjat hitta ett sätt att arbeta genom att jobba mycket med språket och utveckla gudstjänster där samiska språket och kulturen finns med.
Hans Stiglund tycker att det är viktigt att få lyssna till berättelser från samiskt håll som vittnar om utanförskap och utsatthet och känslan av att inte bli sedd av kyrkan. Han ser konferensen som ett steg i försoningsprocessen.
- Försoningsarbetet har flera bottnar. En del är kunskap och förståelse om de övergrepp och felaktigheter som begåtts mot det samiska folket. Det är viktigt att tydliggöra övergreppen som begåtts i historien och erkänna att det här har hänt och lära sig av det.
Skratt och gråt
Ärkebiskop Anders Wejryd finns också bland deltagarna på konferensen. Han menar att försoningsprocessen mellan kyrkan och samerna inte tog slut i och med den första försoningsgudstjänsten som hölls 2001.
- För att inte försoningen ska försvinna så måste den fortsätta. Försoning planar ut ojämnheter, den som är i underläge måste tillåtas stiga uppåt och den som är i överläge backa så att båda kan mötas.
Anders Wejryd tycker att mötet i Kiruna är ett steg i rätt riktning.
- Att man kan hålla en saklig konferens med så mycket stora känslor där både skratt och gråt ingår, att vi törs göra det är ett tecken på förtroende för varandra, säger han.