NSD hallåar...
Elisabeth Dahlin, 51 år, är född och uppvuxen i Kalix och bor med man och tre barn i Bromma.
Den 15 september tillträder hon sitt femåriga förordnande som generalsekreterare för Rädda barnen.
Nu arbetar hon som ambassadör och chef för globalt ansvar på utrikesdepartementet där hon leder policyarbetet för regeringskansliet och ambassaderna kring svenska företags sociala ansvar.
Nytt jobb - hur känns det?
- Det känns jättespännande! Jag har länge imponerats av Rädda barnens professionalism och spännvidd och känner stor ödmjukhet inför uppdraget att jobba för barns rättigheter, säger Elisabeth Dahlin som lärt känna Rädda barnen från en annan vinkel - under tiden hon arbetat chef för Handelskontoret i Vietnam och som ambassadsekreterare i Brasilien.
Migrationsverket har fattat ett, som de själva beskriver det, vägledande beslut som gäller en ensamkommande 16-årig pojke som nekas asyl och ska skickas tillbaka till barnhem i Irak. Hur ser du på det?
- Där är Rädda barnen jättetydliga, och det finns flera skäl till det, Barnkonventionen och Sveriges lag. Barnens bästa ska komma i främsta rummet och varje individs behov ska vara vägledande i sådana här fall. Barnen måste också bli bra omhändertagna när de kommer hit.
Det är lätt att tänka sig att Rädda barnen behövs i många länder, men vad känns viktigt i Sverige?
- Att jobba med barnfattigdomen, den finns i Sverige också, att jobba med barn och våld för fler barnahus. Det finns elva barnahus i Sverige, men de behövs i alla kommuner och där har de lokala organisationerna ett viktigt arbete.
Vad känns viktigast att ta itu med när du börjar jobba för Rädda barnen?
- Barn i konflikter och barn i katastrofer. Det är jätteviktigt att barnen som fort som möjligt får en vettig vardag och, exempelvis, kommer tillbaka i utbildning.
Så jobbar vi med nyheter