Inger Liminga är född och uppvuxen i Överkalix och hon bor sedan fem år tillbaka i Sangis utanför Kalix.
Hon är sjukpensionär och angorakatten Saga utgör ett välkommet sällskap.
- Jag bodde i en lägenhet i Råneå, den var angripen av mögel så jag var tvungen att flytta och då hittade jag den här kåken. Jag tyckte genast om den, här är trivsamt och lugnt och jag älskar tystnaden, säger Inger Liminga som tillägger "jag behöver det".
- Jag har gamla svårigheter och en destruktiv relation bakom mig.
Stickning och välmående
Många som handarbetar berättar om hur bra de mår av det.
Den fulla koncentrationen som hantverket kräver, lämnar inte utrymme för annat.
Det finns inte plats för grubbel eller ältande, det finns inte plats för att göra något annat samtidigt.
- Stickningen har hjälpt mig otroligt mycket, jag kan stiga upp om natten och sticka en stund och sedan somna om, säger Inger Liminga som förutom de stickade vantarna och sockarna också virkar mattor av systembolagspåsar och volangsjalar i regnbågens alla färger.
Inspirationskälla
Vifast Björklund var predikant och en kulturpersonlighet - spelman, silversmed och amatörhistoriker och mycket annat - född i Finland och uppvuxen i Lansjärv, Överkalix.
Han var född år 1928 i Jakobstad och dog år 1988 i Överkalix och han har beskrivits som en tusenkonstnär som behärskade allt från träslöjd till trädgårdsdesign.
Vifast Björklunds och Inger Limingas vägar kom att korsas när han höll kurser i folkdans och hon, som då var en liten flicka, gick dem.
- Vifast Björklund hittade på mönstret till det som blev Överkalixvanten, som också kallas för Kalixvanten, säger Inger Liminga som tar fram en bok där Vifast Björklund och vanten är omskriven.
Vantarna
Vantar med ursprung från olika håll i Sverige växer nu fram i Inger Limingas kök, eller när hon åker buss.
- Jag är känd för att alltid sticka i bussen, säger Inger Liminga och ler.
Det blir mellan 20 och 30 vantar per år, mönster hittar hon på Internet och försäljningen ger en extra slant.
Tornedalsvanten var den första vanten hon gav sig på att sticka, den är personlig favorit.
- Mamma var från Anttis och jag känner mycket för Tornedalen. Jag har en kusin i Tornedalen och hon har bett mig hälsa på men jag har inte gjort det ännu, säger Inger Liminga.
Hantverket lever vidare
Inger Liminga är ibland med på marknader där hon säljer sina alster.
Hemmet är öppet för den som vill komma och titta.
- Det kommer folk då och då eftersom jag också har loppis här, jag tycker att det är trevligt, min dörr är öppen för snälla människor. Det verkar finnas ett ökat intresse för hantverk, och kanske särskilt stickning, bland människor, säger Inger Liminga vars 25-åriga dotter har börjat sticka.
- Hon berättade det för mig i telefon och jag sade inte så mycket men jag blev glad. Tänk, hon tar hantverket vidare...