Lena Janssonjobbar som kriminalvårdare och så kal- lad programledare på Kriminalvårdsanstalten i Haparanda. Där har hon dagligdags att göra med män i åldersgruppen 18 till 24 år. De ”program” man talar om är inom motivation, missbruk, återfallsprevention och dylikt. Hon älskar sitt arbete men känner att hon vill prova vingarna som samtalsterapeut. Därför har hon beslutat gå ner i arbetstid från och med augusti.
– Jag skulle kunna prata i evigheter om mitt jobb inom kriminalvården, så mycket gillar jag det. Jag gillar att jobba klientnära och möta människor med helt andra perspektiv och helt annan bakgrund än min egen, ibland blir det djupt personliga samtal.
– I kriminalvården används kognitiv beteendeterapi, KBT. Det har visat sig fungera eftersom det är så konkret; ”Här är problemet, så här kan du göra, steg för steg”. Det handlar om förändringsarbete av både tankar och beteende. En person gick till exempel från att slå på folk till att bara slå på saker, det är utveckling!
Men om man tror att man kan uträtta storverk, då är man fel ute. Nej, det handlar mer om att jag ska göra vad jag kan för att hjälpa.
Lena Jansson har parallellt med sitt ordinarie arbete utbildat sig till samtalsterapeut. Vid årskiftet öppnade hon en liten mottagning i centrala Kalix. Skiftarbete gjorde det möjligt att ta emot kunder i liten omfattning. Att ta bort tabut kring psykisk ohälsa är en av hennes hjärtefrågor. Därför hoppas hon förstås att folk ska våga prova samtalsterapi.
– Man kan gå vilse i livet och behöva vägledning att hitta sin livsriktning. Tyvärr är det många som känner sig misslyckade när de mår dåligt. Men det är en helt naturlig känsla som kan ge en indikation på att du behöver göra en förändring. Om du känner stress så är det kanske inte stressen som är problemet utan att du har för mycket på ditt bord. Livet är som en EKG kurva det går upp och ner hela tiden och om det inte gör det så blir det bara ett rakt streck, alltså inget liv.
Vad tror du din bakgrund inom kriminal-vården har för betydelse nu när du satsar på samtalsterapin?
– Kanske det att jag är rättfram och van att jobba lösningsfokuserat. Jag tänker ”här, nu och framtiden”. Ofta har vi samma sorts tankefällor som begränsar oss. En sådan är ”jag är oduglig, jag lyckas inte med någonting!” En annan tankefälla är att vi ofta jämför vår egen insida med andras utsida; ”Varför mår alla andra så bra när jag mår så dåligt?” Där kan jag ge verktyg för att börja tänka på ett annat sätt. Samtalsterapi kan vara ett sätt att öppna upp och bena ut sina tankar med en terapeut. Bara att uttala tankarna kan ibland vara förlösande.
Vad kan man göra om någon man känner mår psykiskt dåligt?
– Vill man vara en god vän och medmänniska så räcker det ofta långt att bara finnas där och lyssna och stötta. Inte komma med goda råd eller säga att ”du som har det så bra har väl ingen anledning att må dåligt”. Låt dem älta! Men känner du att du inte mäktar med hänvisa dem till bättre hjälp någon annanstans.