Han började utbilda sig till bilmekaniker vid CVA i Arvidsjaur men avbröt andra året då han antagits till pilotutbildning i Flygvapnet i november 1958, som en av 90 bland 2000 sökande. Det blev först ett års skol- och militärutbildning på F 2 i Hägernäs. Nästa steg blev flygutbildning i Ljungbyhed, dit 80 elever antagits. Första flygplanet han utbildades på var propellerplanet Sk 50. ”En härlig snäll kärra. Den kunde man leka med, inte på flygskolan, men senare i livet”.
Mot slutet av utbildningen återstod cirka 30 av de ursprungliga 80 flygeleverna. ”Gallringen låg som ett överhängande hot, över oss alla, hela detta år. Vi var 30 eller 32, om jag minns rätt, som fick vår guldfärgade metallvinge, lyckliga unga grabbar från hela Sverige. Jag fick heta ’Lappen’ (från Lappland) under utbildningen. Kärt namn”.
Tillsammans med fem andra kompisar från samma kull placerades han på F 4, Frösön. Där fick de lära sig att flyga den världsberömda ”The Flying Barrel”, J 29 Flygande tunnan. ”Det blev mycket krigande i luften och mot markmål, men om jag ser till mig själv, blev det också mycket busflygning över mina hemtrakter Tjappsåive. När jag tittar på flyguppvisningar med militära flygplan där den enda nu flygande ’Tunnan’ medverkar, DÅ, är jag med i planet”.
Efter cirka tio år fick han erbjudande om ett nytt markbundet jobb på en ingenjörsfirma i Bromma. Studier fanns men ingen praktik. Men han fick jobbet som var spännande och intressant.
Nästa intresse blev polisskolan dit han sökte och blev antagen. Han jobbade under några år som kvarterspolis i Akalla där han fick tillstånd att patrullera med sina två privata cairnterrier. Tiken ”Trulsan” spårade en efterlyst, på egen hand, som han kunde fånga. Staffan Holmström och hans hundar blev omskrivna i både svenska och utländska tidningar.
Han trivdes bra i Stockholm men sökte av nyfikenhet en tjänst som kvarterspolis i Luleå. I januari 1980 tillträdde han och hundarna tjänsten. ”Trevliga år, men en arbetsskada orsakad av en för mig ny ’buse’ satte stopp för mitt polisyrke i april 1991”.
Under åren har han sysslat med turism i Arvidsjaur genom Renvallens stugby som både sålts och lagts ned. Ett årligen återkommande intresse är att träffa de kvarvarande i hans flygkull EF 594 (1954, fjärde årskullen). Tyvärr har pandemin satt käppar i hjulet för detta i år.
Ett intresse är att sommartid vildcampa med sin husvagn samt att ibland vistas i fritidshuset i närheten av Tjappsåive.
”Mina planer är att försöka hålla mig någorlunda frisk och njuta av det liv som jag fått och som återstår. Fantastiska människor har på många olika sätt medverkat till detta. Hoppas du som läser detta känner det. Ingen nämnd, men framför allt, INGEN GLÖMD”.