Thomas Wassberg fyller 55 år i morgon, en skidornas dundergud. En lössläppt urkraft som med luvan på sniskan och istappar hängande i skägget tokrusar i backen med älgakliv. Bilden har etsad sig fast i det folkliga minnet i alla fall hos skidvänner.
Först skägget. 1979 lät han det växa lite ohämmat, folk i hans närhet ställde sig frågan. Varför?
- Jag ska inte raka mig förrän jag vunnit en världscuptävling den här säsongen, sa den egensinnige.
Han vann ingen den säsongen, nästa år stod han högst på prispallen. Vännerna insisterade nu på rakning.
- Jag sa att det gällde den förra säsongen. Så nu är det som det är, replikerade den skäggige.
Nej till bragdmedalj
Med stor sannolikhet läggs han i graven skäggprydd. 1980 tilldelades han Svenska Dagbladets Bragdmedalj för segern över Juha Mieto med en hundradel i 15 kilometersloppet vid OS i Lake Placid. Svenskans sportchef, Sune Sylvén, ringde upprymd till Wassberg med den glädjande nyheten.
- Jag tar inte emot den när inte Lundbäck fick den för femmilsguldet i Lahtis. Då är priset inte mycket värt, fastslog bragdmannen.
Sune Sylvén höll på att trilla av kontorsstolen, ett sådant scenario fanns inte i hans tankevärld.
Under de 30 år som gått har trevare gjorts av bragdjuryn för att få skidkungen att ändra sig och ta emot medaljen. Visst har det hörts mellan raderna på honom att ställningstagandet kanske var lite förhastat:
- Sagt är sagt och det går inte att ändra.
Han är sin egen och det går hem i stugorna.
Han föddes i värmländska Lennartfors sydväst om Årjäng bara någon mil från norska gränsen. Det var först i 15-16 års ålder som han började dyka upp i toppen av prislistorna på de lokala skidloppen. Efter grundskolan var det elteknisk linje på gymnasiet i Årjäng som gällde.
Av en slump råkade han läsa att man startat ett skidgymnasium i Jämtland, närmare bestämt i Järpen, han sökte och kom in som reserv, året var 1972.
Där upptäckte man snart att den gänglige värmlänningen var en talang utöver det vanliga. När de körde stenhård mjölksyraträning och klasskamraterna låg utslagna på toppen av backen såg Wassberg oförskämt fräsch ut och på frågan om mjölksyra.
- Njaa, nog drar det lite grann i bena, sa han.
Yngste olympiern
1975 vann han juniorklassen i Holmenkollen. Året efter gjorde han OS-debut i Innsbruck som Sveriges yngste skidolympier genom tiderna. Han blev 15:e på 15 kilometer. VM i Lahti 1978 skulle bli det riktiga genombrottet för den 22-årige ynglingen, försäsongen hade gett löfte om dylikt. Strax innan tävlingarna bröt han benet i en bilolycka. Sven-Åke Lundbäcks femmilstriumf och stafettguldet fick avnjutas framför tv:n med gipsat ben.
Två år senare, vid 24 års ålder, skrev han idrottshistoria då han besegrade den väldige finnen Juha Mieto med 4.3 centimeter på 15 kilometer i Lake Placid.
Sitt livs lopp gjorde han vid VM i Obersdorf 1987 på tremilen. Han vann med 1 minut och 56 sekunder. I förbifarten togs silver på 15 kilometer och silver på 5-milen. Ett stafettguld stoppade han också i ränseln innan hemfärd.
- Om jag erbjudits bragdmedaljen då hade jag nog tagit emot den, så kan det vara här i världen, konstaterar skidmonarken.
Vad gör du nu för tiden?
- Jag hålls i snöbranschen, drar spår och skottar där det behövs.
Du är en av Sveriges folkkäraste idrottare. Varför?
- Ingen aning! Kanske för att jag inte är så snacksalig. Det kan också bero på att jag är en jordnära person. Det lutar nog åt det sistnämnda, säger han filosofiskt
Ångrar du skidsatsningen?
- Det var nog det enda rätta, fanns inga alternativ.
Tre, fyra skidturer i veckan blir det. Han har inte gubbat till sig, matchvikten är den samma, 76-77 kilo.
Hur ska du fira?
- Det blir inget speciellt. Jag firade när jag fyllde 50, det får räcka ett tag.
Du kanske rakar dig till högtidsdagen?
- Det tror jag inte. Det skulle förvåna mig.
1976 skulle Wassberg göra sin militärtjänst på idrottsplutonen vid I 5 i Östersund. Den kommande förbundskaptenen Åke Jönsson var deras tränare. Han var ambitiös och skickade under sommaren ett träningsprogram till sina blivande adepter. Från Wassberg fick han svar, ett handskrivet brev: "Här skrivs inte ut något särskilt träningsprogram. Jag styr min träning själv efter eget huvud. Därför tränar jag som det passar för dagen".
Kom sent
Åke Jönsson var en klok karl. En yngling med den talangen och sådana bestämda åsikter måste få hållas. Brevet finns arkiverat för kommande forskning. När vi lika är igång kan vi väl ta en wassbergare till. En skidledare rusar in i vallaboden där Thomas står och ger sina skidor den slutliga vallatouchen:
- Herre Gud! Det är tre minuter till start!
Wassberg rätar på sig och avbryter sina vallabestyr:
- Jaså, säger du det.
Till saken hör att den gode Wassberg ofta kom för sent till starten, men inte alltid!!
Spörsmålet monarki eller republik känns inte aktuellt i skidvärlden. Vi lyfter på luvan för en av våra skidkungar, Thomas Wassberg, 55 år.