Nils Karlsson, Boden, fyller 95 år tisdagen den 2 april.
På Svedjebacka, Boden sitter Nils och försöker bringa ordning på de höjdpunkter som livet bjudit. Flytten från Hällåsen, Edsele, Ångermanland, gav ynglingen frihet, men militärtjänst i Boden, äktenskap och fyra barn återställde ordningen.
20 år i Gammelstad som byggnadsarbetare, plåtslagare och distributionschaufför. Var det höjdpunkten att med arbetskamraten Erik montera ned kyrktuppen som någon skamligt skadeskjutit? Hedersuppdraget som brandman i Nederluleå borgarbrandkår? Eller var rollen som förman för en arbetsstyrka att på Mälaröarna för Riksantikvarieämbetets räkning rusta och bevara K-märkta hus det mest minnesvärda? Det arbetet upptog de sista 15 åren före pensioneringen.
Därpå kom flytten till Överstbyn för att med hustrun Anita bosätta sig i hennes barndomshem. Opraktiskt redan efter några år, då avståndet till sjukvård blev för stort, speciellt sedan Garnisonssjukhuset lades ned. Därför blev det Boden igen. Några år i en villa på Torpgärdan, därefter några år på servicehuset Björken i centrala staden och nu Svedjebacka.
Det är svårt att få ordning på allt! Kanske var det i själva verket höjdpunkten att få 95 år att samla minnen? Försiktigt tummande på förstaprisplaketten från distriktsmästerskapet i schack 1974 kisar han ut genom fönstret och konstaterar att vårvintern snart ska bjuda på vår och sommar och då ska han sätta sig på en parkbänk och sortera på allvar.