Klimpen kommer alltid igen

I dag fyller Lennart "Klimpen" Häggroth 70 år. Hip hip hurra!
- Det var roligt att bli ihågkommen, säger målvaktshjälten från Hockey-VM i Colorado Springs 1962.
Låt oss börja med smeknamnet?
- Det var Sigge Nilsson, back i Kiruna AIF. Han var helt otrolig på att hitta smeknamn på oss grabbar i laget.
Tänk er följande, de bruna benskydden och handskarna var köttbitarna, den röda tröjan symboliserar morötterna, ovanpå detta en ljusgul boll som guppar upp och ner bland köttbitarna en så kallad, köttsoppklimp. Det ljusgula var Klimpens oskyddade kalufs. Sigge Nilsson var formidabel.
B-landslaget
Under tiden i Kiruna fick Klimpen göra några b-landskamper, vilket uppmärksammades av storklubbarna. Brynäs var för långt bort, Örnsköldvik luktade sulfit, en för skarp kontrast till den rena Kirunaluften. 1961 skrev han på för Skellefteå.
- Där fanns mina idoler, Hasse Svedberg, Akka Andersson och Garvis Määttä. Men efter tre dagar tog jag Folkvagnen och drog upp till Kiruna. Hemlängtan blev för svår. Två ledare fick åka upp och övertala mig att återvända, berättar Klimpen.
Till VM!
Succén var given i Västerbottens metropol. Följdaktligen blev han uttagen som andre målvakt till Colorado-VM, 22-åringen var med för att se och lära. Förste målvakt var den oerhört säkre Kjell Svensson.
Till allas förfäran blev Kjell skadad efter en puck på axeln dagen innan turneringen. Det var bara för Kirunaynglingen att greppa målvaktsspaden.
Efter en stenhård match mot USA kom så den mytomspunna matchen mot Kanada, de ansågs vid den här tiden som oövervinnliga. Hallen kokade av ditresta kanadensare.
Tar allt
Efter några minuter kom en kanadick fri från mittplan.
" -Va´ fan gör jag nu", tänkte jag. Jag chansade och slajdade åt höger och fick upp benet, pucken tog på yttersta skridskospetsen. Nu jävlar! I dag tar jag allt, kom igen kanadicker.
Och transatlanterna kom, i vågor och störtfloder. Klimpen guppade upp och ner mer än vanligt. Han tog allt! En inoffciell skottstatistik talar om 100 skott mot 38.
- Deras 4-1 puck var aldrig inne men av det massiva publiktrycket blev det godkänt, säger målvaktshjälten som nu förvandlats till "Guldklimpen". Vetemjölet blev till guld.
Så kom då Nisse Nilssons förlösande fösning och Hylands klassiska "den gliider in i måål". Tre Kronor hade besegrat Kanada med 5-3 och var världsmästare.
Baksidan
Men medaljen hade en baksida för vår 22-årige nationalhjälte. Uppmärksamheten blev enorm, alla ville frotteras med honom och det bjöds på ett och annat.
- Jag ville vara till lags, allt gick så jävla fort. Kunde inte säga nej. Så småningon utvecklade jag ett alkoholberoende. Jag blev periodsupare, söp en dryg vecka sedan nykter någon månad och ner igen. Det höll på i 17 år, innan jag fattade vad jag sysslade med.
I september 1979 tog Lennart Häggroth sin sista öl. Han reste sig ur förnedringen och borstade av sig, gick med i Länkarna, slutade som handelsresande och började ett jobb på socialkontoret i Skellefteå. Hans sociala patos är stort.
- Jag tycker om att jobba med människor, jobbet på socialen passade mig perfekt, säger den nyktre alkholisten.
Föreläste
Under 80-talet åkte han landet runt och föreläste om alkoholens lömskhet.
- Bara det att ställa sig och prata inför 300 personer. Jag tänkte, hur fan ska det här gå men jag gjorde det. Det var också en seger. Guldringen från Länkarna är mer värd än hockeyguldet. Ringen gav mig livet utan den hade jag inte suttit här och snackat med dig.
Han har varit tränare för Medle och Malå. 1988 vann han SM-guld med Skellefteås b-juniorer. Segern med ungdomarna var lika rolig som Colorado-guldet, tycker han. Numer jobbar han en hel del på Länkarnas kursgård, Strömgården i Boliden. Han har 30 år i nykterhetens tjänst.
- I dag kan jag säga nej. Det är så otroligt skönt att bli respekterad som en hel människa, säger Lennart.
På senare tid har han drabbats av artros och bytt bägge höftlederna och båda axellederna. Han har värk i axlarna och kan bara ligga på rygg.
- Det är visst någon nerv som kommit i kläm. Jag ska ner till Umeå och fixa det. Jag kommer igen, jag kommer alltid igen säger Klimpen med ett kluckande skratt.