Minne av en födelse 29 december:
För ganska exakt 76 år sedan var jag med om en stor händelse i mitt liv. Som ensambarn i Leipo i 9 år var jag annorlunda, utan syskon. När det var dags för Kjell-Åke att se dagens ljus, åkte mamma och pappa in till BB på Lassa, som man sa. Jag skulle få övernatta hos farmor och farfar – bara det en sensation. Anledning: farmor och farmor var ett av de två hushåll som hade telefon och jag var den som först skulle få ta emot samtalet.
Jag var utomhus, förmodligen med kusinerna Julianas och Göstas barn. Någon öppnade fönstret och skrek: ”Hillevi, du har telefon!” Allt var galet. Var det nu en syster eller bror, var jag viktig nog att ta emot detta samtal? Jag snubblade uppför trappan och in i kammaren, där telefonen fanns.
”Du har fått en bror” – tror det var pappa men jag var nästan svimfärdig av all uppståndelse och kommer inte ihåg. En vecka på BB låg mor och son, där döpt till Kjell-Åke Ragnar och sedan hem till vårt hus vid byns vägskäl.
På den vägen är det. Från landsvägen i norrländsk by till andra vägar och andra adresser. Trettiofem, närmare bestämt.