Jag skriver detta för att du hör så fruktansvärt dåligt. Så jag tänkte att detta var enklare för dig. Och för grannarna, då de slipper höra mig skrika ut gratulationerna. Vi vill fira dig. Såklart.
Även om du säkert undanber dig så vet vi att du har frysen full av både god mat och gott fika. Dessutom kan vi handla ännu mer på Holms och ta med oss hem till dig. Bara kaffepannan är redo.
85 år. Du föddes alltså 1939, ett relativt sett ödesmättat år då världen skulle sättas i brand. Lagom till freden 1945 började du vara redo för skolgång. Det sätter perspektiv på saker och ting. Det är rent hiskeligt hur jävulusiskt gammal du blivit!?
Uppvuxen i Överstbyn, intill Gunnarsbyn, var Råne älvdal hela din värld under många år. Det var här du växte upp, med två syskon och en bondgård med skogsskifte.
Yrkeslivet förde dig till växeln i Gunnarsbyn där koppleriverksamheten var omfattade för telefonerande bybor. Det var också här som själva skvallercentralen var etablerad, då ni telefonister tog ert samhällsansvar och tjuvlyssnade idogt på er grannar. Det som i dag omhändertas av Försvarets Radioanstalt, FRA, när det gäller signalspaning för att bevara rikets säkerhet.
Vidare så skulle det visa sig att du fattade tycke för en skogshuggande ung man från Lillåholm, så pass att ni tu blev ett par och gifte er. Ni flyttade in i ett hus i Gunnarsbyn och ganska snart stundade tillökning i parbildningen. När du så skulle till BB i Boden medels taxi sommaren 1966 svarade din make på chaufförens fråga om han inte skulle åka med som följer: ”vad ska jag till Boden att göra?”.
Möjligen ett överslag av stress. Vem vet. Själv var du tämligen lugn. Efter förlossningen, som du själv beskriver som tre krystningar, erbjöds du kaffe och smörgås. Du konstaterade att det ”var väl inget, jag är inte ens svettig”.
Din fantastiske son skulle visa sig förgylla allas tillvaro. Han var en verklig gåva till världen. Så pass att han skulle följas av ännu ett gossebarn, några år senare.
Som husmor och mamma utvecklade du ett matlagande och bakande som stundtals upptog hela din existens. För att inte tala om dina excesser som hygientekniker. Du knäskurade innertak såväl som dammtorkade trossbottnar. Inget undkom dig.
Du fostrade inte bara dina två sönder, du kidnappade även så kallade ”dagbarn” som minsann skulle matas och kramas. Det är säkert preskriberat i dag, så du kan nog andas ut.
Yrkesarbetandet ledde dig till Örnäsets kyrka där du förutom att klämma av dig ett finger fortsatte att agera högpresterande husmoder för alla som förirrade sig in i lokalerna.
Som farmor kom du även helt att tappa konceptet när du fick barnbarn, regler som tidigare hölls med preussisk precision, var nu försvunna. Barn kunde få godis på vardagar, ja, lite när som helst och fika rent av innan maten.
Denna moraliska upplösning har också fortsatt i olika nätverksträffar med någon form av kvinnligt nätverk. Det är lunch med små flaskor, fika i tid och otid och märkliga utfall mot centralorten medels buss.
Nu ska så du, denna gammkatta, fylla 85 år. Det är ett oomkullrunkeligt faktum. Och det är en infernaliskt hög ålder.
Så, ja, du ska firas. Men sjunga är knappt någon idé, då hörapparaten med all sannolikhet är avslagen. Kanske lika bra det förresten då din genbank inte överförde någon större musikalitet till dina söner.
Grattis Elsy!