En av svensk damskidåknings legendarer, Irma Johansson från Börjelsbyn, fyller 80 år i morgon.
Man kan påstå att Irma tillsammans med Sonja Edström-Ruthström och Märta Norberg jämnade vägen för kommande svenska skiddrottningar. Skidåkningen på 50-talet var en klubb för timmersvansande machomän. Hon är Kalix kommuns enda olympiska guldmedaljör. Hon har också ett OS-brons från Cortina, 1956, och ett VM-brons från Lahti, 1958, samtliga erövrade som startflicka i stafettlaget.
Hur kom det sig att du började med skidåkning, det var ju männens gebit?
- Jag var i sex, sju årsåldern och det var skidtävling i byn. Några släktingar från Karlsborg skulle ställa upp. När de vallade och tjärade sina skidor blev jag uppslukad av dofterna och spänning som fanns i luften. De vallade också ett par åt mig som jag var ute och åkte på, jag kände direkt, det här är min musik. Visst hörde jag under mina ungdomsår från gubbar, att jag var lite tokig som plågade mig med skidåkning.
Vann Pålängeloppet
1946, 14 år gammal, vann hon Pålängeloppets damklass före Inannbäckens stolthet Bertha Larsson. Skidledarna i IFK Kalix fick korn på råämnet.
- Byrrelsböstäinta di’n kja’n blä na. ( Börjelsbyflickan där kan bli något.)
Irma började tävla för IFK, där fanns landslagsåkarna, Sigurd Andersson, Gunnar Björk och Tage Bergström.
- Jag var ensam tjej i klubben men Sigurd och de andra ställde upp och hjälpte mig med vallningen, de var jättesnälla.
1955 blev hon uttagen i landslaget och skulle få åka på tävlingar i Sovjet. Mamman stoppade projektet, farhågan var att dottern aldrig mer skulle komma tillbaka. Flammanjournalisten och skidledaren Elov Larsson, gick i god för dotterns säkerhet.
- Elov Larsson var vår ledare och serviceman under många år och hjälpte oss tjejer mycket. Han var enastående, säger Irma.
OS höjdpunkten
Vid OS i Squaw Valley 1960 nådde hennes skidåkarliv sin höjdpunkt. Men det var nära att hon lade av året innan. Hon hade börjat på en trädgårdsutbildning i Karlstad och det var mycket med studierna och ingen snö fanns det i staden.
- Absolut inte, sa rektorn på skolan. Du får låna min bil varje kväll och åka norrut till Skutberget, där finns snö.
Irma åtlydde rektorn ibland åkte hon till Likenäs för att träna tillsammans med en ung tjej som körde stenhårt i spåret, Toini Gustavsson.
Fredagen den 26 februari skulle stafetten gå. Favoriter var ryskorna som på 10 kilometern lagt beslag på alla pallplatser. Irma skulle köra den svåra startsträckan på grund av sitt stora lugn och sin eminenta stakförmåga.
- Ryskorna var lite dryga man fick intrycket av att vi inte behövde åka någon stafett. Guldet var redan deras.
Än en gång skulle ordspråket besannas "stafett är stafett".
Sista sträckans Sonja Edström-Ruthström berättar:
- Jag såg att Irma var i storform den här dagen. Innan starten sa jag till henne - idag tar vi dom.
- Tyst, tyst jag blir så nervös sa den annars så kolugna kalixtjejen.
20 sekunder
Nåväl, startskottet gick och täten tog den spänstiga Rodion Erosjina, tätt följd av den seniga flerbarnsmamman Siri Rantanen. Irma låg bekvämt på tredje plats.
Efter cirka 300 meter trasslade ryskan och finskan ihop skidorna och föll. Svenskan såg sin chans och kastade sig med full kraft fram och fick 20 sekunders försprång.
- I början hörde jag deras flåsande, men efter hand tystnade det. När rapporter kom att jag drog ifrån gick loppet som i trans, berättar Irma.
Vid växlingen var Irma 86 sekunder före sovjetiskan. Den tunna luften och ivern att hinna ifatt en bortflyende "byrrelsböstäint" gjorde att förföljarna gick in i den välbekanta väggen. Britt Strandberg och Sonja Edström-Ruthström kunde åka avslappnat och bevaka sin ledning. Det svenska laget vann med 42 sekunder. Ett historiskt damguld var bärgat.
Sitt livs lopp
Irma gjorde sitt livs lopp i Squaw Valley. Efter OS, vid 27 års ålder lade tävlingsskidorna på hyllan för att utbilda sig till trädgårdstekniker. I över 30 år har hon verkat i Skellefteå och prytt staden med "blommor och blader", tillsammans med maken Ralf, som var stadsträdgårdsmästare.
- På somrarna hade jag nästa hela Sunnanås damlag som sommarjobbade hos mig. De var jätteduktiga, de körde lika hårt med planteringen som på fotbollsplan, det var trevliga tider, berättar Irma.
Vid pensioneringen 1995 flyttade hon och maken till hennes hemgård i Börjelsbyn utanför Kalix. Lulbacken heter den anrika bondgården och där är det full aktivitet. Huset är möblerat i allmogestil och är fyllt med böcker och papper och massor med egenhändigt målade akvareller. Under snön ner mot vägen ligger en jätteträdgård i vinterdvala. Och i stort sett varje dag tar vår jubilar ett skidpass.
- Skidåkning är ett måste, själen ska sitt. Och guldmedaljen är jag stolt över den följer mig hela livet, fastslår Irma.
Norrbotten hyser tre damer som ståtar med OS-guld, Irma Johansson, Charlotte Kalla och Sonja Edström-Ruthström, inget dåligt stafettlag. Kalla får nog ta mellansträckan.
I alla fall imorgon. Grattis!