Lillebror, son, lillåholmare, pappa, lulefan, kollega, vän… Håkan Olovsson är många olika saker.
Men mest av allt är han nu nybliven 50-åring.
Den 10 september 1974 föddes han. Eller hen. För hans mor hade siktat in sig på en dotter. Så till den milda grad att den lille pojken fick se sitt hår växa – långt.
Men snart skulle den lille pojken visa sig vara just, en pojke. Och lockarna föll.
Det lilla barnet skulle snart utmärka sig i en sällsynt förslagenhet. I både godissug och rent allmän hunger.
Varje gång modern kom hem från matbutiken stal den lille falukorven och gömde sig under föräldrarnas dubbelsäng med den matrika förpackningen. Något som gjorde fadern mäkta stolt.
Med tiden skulle den lille få smak för hamburgare. En sak som tyvärr skulle utvecklas till ett missbruk. För att avvänja den lille bestämde sig den ömma modern att laga hamburgare varje lunch och middag till den lille tills att pojken skulle ledsna och be om något annat. Efter vecka gav modern upp. Med tiden även vi andra.
Efter flitiga studier gav sig Håkan sig ut i yrkeslivet. Efter en tid som butikssäljare, bland annat i Luleå Hockeys butik i Shopping, inledde han en karriär som säljare inom kontorsteknik. Från kopiatorer till mjukvaror och diverse innovativa tekniklösningar.
Parallellt gjorde han karriär som innebandy-virtuos och viftade glatt med sin plastklubba så att bollarna flög. Alltså, plastbollarna.
Privat stadgade pojken sig så småningom med sin Elin och satte inte mindre än tre barn till världen, samtliga flickor, varav ett par tvillingar.
Parallellt med ett frejdigt familjeliv samlade han på sig ytterligare kompetenser som jägarexamen och diverse nätverksaktiviteter.
I dag bor han med sin familj i en villa i Sunderbyn utanför Luleå. Trots sin höga ålder syns han ibland hasa sig ut och heja på sitt kära Luleå Hockey. Någon gång om året letar han sig in till centrala Luleå på kvällstid även för restaurangbesök. Glädjande nog inte enbart beställandes burgare.
I dag firar vi så Håkan Olovsson på hans 50-årsdag och gläds åt att han fick det så fint, så här mot slutet av livet.
Grattis Håkan!