Under sin livstid har hon fått uppleva många förändringar i samhället. Hon föddes som yngsta barn till Ida (född Wälimaa) och Alf Lindahl i Ängeså. Båda föräldrarna var inflyttade stadsbor från Haparanda respektive Umeå. Doras far arbetade som faktor åt ett skogsbolag med placering i Ängeså. Modern hade jobbat som fotograf både hos Borg Mesch i Kiruna och hos Ludvig Wästfelt i Porjus och Gällivare innan flytten till Ängeså som nygift. Doras uppväxt i Ängeså har präglas av att befinna sig i väglöst land på gränsen mellan överkalixbondska och tornedalsfinska. När hon började skolan 1939 fanns det skola i byn men läxor fick läsas i fotogenlampans sken eftersom elektrifieringen ännu inte nått denna avlägsna skogsby.
Doras äldre bröder Rune och Tage började tidigt jobba i timmerskogen men som flicka fick hon andra möjligheter. Redan som 12-åring skickades hon iväg för skolgång i Råneå där hon blev inackorderad hos bekanta. Dora har tidigt haft målet inställt på att bli lärare och hon utbildade sig vidare både i Sigtuna och Linköping. 1956 fick hon sin folkskollärarexamen från kvinnliga seminariet i Linköping. Det var naturligt att söka sig norrut mot hemtrakterna för att vara nära sin mamma som blivit änka 1949.
Dora fick en av två tjänsterna på skolan i Kolari. På den andra tjänsten började en annan nyutbildad folkskollärare som hette Lage Isaksson och hade sina rötter i Kiruna. De unga lärarna fann varandra och följdes därefter åt i livet tills Lage gick bort 2011. Både Dora och Lage är produkter av den försvenskningsprocess som drabbat många i dessa generationer. Trots att båda är uppväxta i Norrbotten med föräldrar som talade tornedalsfinska så var det inget som vidarefördes till barnen. Doras gamla klassrum i Kolari figurerade för övrigt i filmatiseringen av «Populärmusik från Vittula» något som hon tycker är väldigt roligt. Efter tre år i Kolari sökte sig paret till Koskullskulle och i samband med detta gifte de sig i Malmberget 1959.
Flyttlasset drog sedan vidare till Skaulo och Puoltikasvaara som under denna tid ännu hade både skola och lärarbostad. Under den tiden föddes dottern Elisabeth. Efter tre år blev det ett nytt uppbrott för vidare studier i Uppsala. Efter ett par år i Uppsala flyttade familjen norrut för gott. Vittangi blev familjens hemvist under många år. Där föddes ytterligare två barn; Maria och Alf. Under åren i Vittangi har Dora jobbat både i Masugnsbyn och i Vittangi.
Familjen flyttade till Kiruna 1977. Det nybyggda huset på Åkaregatan stod på samma tomt där Lage vuxit upp. Dora har jobbat i Tuollavaara och på Triangelskolan innan hon utbildade sig till speciallärare i Umeå. Fram till sin pension 1997 jobbade hon på Bergaskolan. Dora har en förmåga att minnas både personer och sammanhang och är därför en stor tillgång när både hennes egen men också Lages familjehistoria ska nedtecknas. Detta har hon bidragit med till dokumentären «Hur man räddar ett folk» om rasbiologi.
Dora har under sina yrkesverksamma år sett mycket av den norrbottniska landsbygden och de förändringarna som skett med språk, utflyttning och infrastruktur. Hon har efter pensioneringen fortsatt att följa med både utveckling och debatt inom skolväsendet. Hon har också anpassat sig till modern digital teknologi vilket underlättade samvaron med familjen som är spridd på olika håll under pandemin.
Dora har en positiv inställning till livet och det har tagit henne igenom många svårigheter. Hennes omsorg, förmåga att lyssna och lugna framtoning gör att familj och vänner gärna sätter sig vid hennes köksbord och dricker kaffe.
Barndomshemmet i Ängeså har en speciell plats i Doras hjärta och trots avsaknaden av moderna bekvämligheter tillbringar hon varje sommar några veckor där tillsammans med barn och barnbarn. Födelsedagen firas tillsammans med familjen och nära vänner.