Berta Larsson och några andra arbetsamma kvinnor i PRO Jokkmokk har gjort ett gediget paltjobb. De började redan någon dag innan med rullandet.
Resultatet: 141 blodpaltar och 178 potatispaltar.
Ungefär 60 medlemmar har tagit sig till PRO:s egen lokal i utkanten av Jokkmokks samhälle för att vara med på den årliga paltlunchen den här torsdagen i oktober.
Berta Larsson är född i Tornedalen men har bott i Jokkmokk länge. Hon berättar att hon arbetade med administration på Vattenfall fram till 1973. Hon står vid grytorna och serverar palt på löpande band. På väggen hänger en tavla med budskapet "Ingen kan allt, men alla kan något". Det mottot verkar föreningen leva efter. De nya treglasfönstren har visserligen sponsrats av kultur och fritid i Jokkmokk - men jobbet har de gjort själva.
- Vi har en hyfsad ekonomi men det är tack vare ideellt arbete, säger Sture Engfors, ordförande.
- Vi går inte back. Vi har inte varit som SSU, säger Bertil Lindmark med en blandning av allvar och skämt.
PRO blir folkpensionär
En krona per medlem stannar kvar i den lokala föreningen. De får bidrag från kommunen, allmänningen och Sparbanken Nord. PRO-föreningen i Jokkmokk har funnits i 64 år, nästa år når föreningen pensionsålder.
I huset finns en vävstuga "för damerna" och en snickarbod "för herrarna". Varje vecka har de en uppskattad sopplunch om i december är den årliga julfesten, där Bertil Lindmark brukar vara lucia.
Sture Engfors berättar att stor del av deras verksamhet är sammanvävd med Arbetarnas bildningsförbund. De driver flera studiecirklar tillsammans, bland annat en sånggrupp som gillar att åka runt och uppträda.
- Vi sjunger hellre än bra men vi har väldigt roligt. Det blir allt mellan himmel och jord, som Evert Taube och gamla svensktoppslåtar. När vi sjunger för gamlingar blir det många glada sånger, inte psalmer, säger Bertil Lindmark.
- Studiecirklarna är för att vi vill förkovra oss själva. Vi vill trivas och ha roligt, säger Sture Engfors.
- Vi funderar på att ha en studiecirkel om gruvan. Det berör alla, säger Kenneth Wallmark, verksamhetsledare från ABF som också tagit för sig av palten.
Gruvan är het
Gruvan är ett hett samtalsämne även bland pensionärerna. Personligen tror inte Sture Engfors att det är så stort motstånd i Jokkmokk mot gruvan som det ibland kan framstå.
En man i rutig skjorta, som absolut vill vara anonym, säger tvärsäkert:
- Gruvan är vår sista chans när det gäller industriell utveckling. Men se till att det finns pengar undansatta för miljön när priset på järnmalm sjunker. Och se till att det görs på ett jävla bra sätt.
Bertil Lindmark sticker in:
- Det ska vara idiotsäkert.
Robinson-Björn
Inge Nilsson, mannen som fixat dit treglasfönstren, har bekanta som arbetar i Pajalagruvan.
- Ruschen där är enorm, så det kan du aldrig tro. Och här i Jokkmokk är de ju övertygade om att de inte har kommit fram till den stora fyndigheten ännu, säger han.
Mot slutet av paltlunchen höjs plötsligt en röst över de andras, och det blir helt tyst i lokalen Det är Sture Engfors som vill flagga för kommande arrangemang.
- Tror ni jag kan få störa en liten stund? Det är trubadur den nionde november, Björn Hernefeldt kommer hit och spelar, han
var med i Robinson en gång i världen, säger han.