I januari fyller Christina Länta 75 år. Hon är en i den långa raden av riskgruppspersoner som på bästa sätt försöker ta sig igenom svårigheterna med den pågående pandemin. Hon går regelbundet på bad och på knyppling men i dag är inte det alldeles självklart.
– Nej, det är egentligen ganska trist alltihop. Men jag försöker hålla avstånd och de som kommit nu det blir min lag. Jag kommer att följa rekommendationerna till punkt och pricka, konstaterar hon från coronasäkert avstånd i lägenheten.
Vävstolen i vardagsrummet har dock inga restriktioner. Enbart flitigt användande. Christina berättar livfullt om hur det kom sig att hon började väva trasmattor, för övrigt ett utmärkt exempel på återbruk. Och här återspeglas dessutom historien på ett lite annorlunda sätt. Christina har nämligen full koll på varifrån de trasor som personer skänkt henne kommer.
– Det handlar mycket om färgerna men även om varför trasorna kommit till mig. Jag har två mattor jag vävt av klänningar som var min mor Karins, en till mig och en till min syster. Det är en speciell känsla, en fin känsla. Men mönstren blir oftast som de blir. Där ligger "gardiner med solstrålar" och "jeans med påslakan", skrattar hon.
Christina berättar att vävningen blev till terapi under pandemin. I februari kom en skänkt varpfläta på hela 30 meter på plats i vävstolen och sedan dess har det blivit 50 meter mattor. Familj och släkt har de flesta.
– Varje matta har en egen historia, det känns värdefullt.