Nomadskoleboken eller ”När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och har ännu inte kommit tillbaka” - Minnesbilder från samernas skoltid, som den egentligen heter, är ett projekt som Svenska kyrkan och kyrkans Samiska råd står bakom.
Nomadskolereformen genomfördes 1913 och renskötande samers barn placerades i dessa, utifrån politiken att ”lapp ska vara lapp”. Kyrkan stod till en början som huvudman, vilket sedan togs över av staten.
Det är både upplevelser av misshandel och hemlängtan som skildras i boken, men också gemenskap och glada minnen.
Ingrid Inga är en av dem som bidragit med upplevelser från sin tid i nomadskola i Gällivare, mellan 1956 och 1962. Hon var sex år gammal när hon lämnade föräldrarna och flyttade till internat.
– Efter att jag började nomadskola bodde jag egentligen inte mer hemma, förutom på somrar och lov.
Ingrid Inga säger att hon hade det ganska bra under sin skolgång – hon har hört historier från andra som haft det betydligt värre.
– Jag fick en stark identitet och jag har behållt språket - jag upplever inte att det varit så eländigt.
Men tiden i nomadskola har inte gått obemärkt förbi.
– Man blev vuxen tidigt och jag vet inte hur jag vore som människa om jag bott hos mina föräldrar. Det har påverkat mitt beslut att bli samepolitiker. Ju äldre man har blivit, ju mer har man sett orättvisor - jag har blivit politiker för att förändra.
Kaisa Huvva har tillsammans med Ellacarin Blind varit redaktörer för Nomadskoleboken. Kaisa Huvva säger att de prioriterat att få med de äldres minnen.
– Det här är ju berättelser som försvinner annars.
Boken har dubbla syften.
Dels handlar det om att öka kunskapsnivån kring samers upplevelser och historia. Men det är handlar också om att Svenska kyrkan rannsakar sig själv.
– Personer har i kyrkans namn fört en politik som inte varit bra för människor. Det handlar nu om att kyrkan granskar och dokumenterar sig själv.
I mars släpps en vitbok från Svenska kyrkan - en vetenskaplig antologi som kartlägger kyrkans förhållande till samerna genom tiderna.
Nomadskoleboken tilldelades sameminister Alice Bah Kuhnke (Mp).
Vad hoppas ni att hon tar med sig?
– Det är ju inte bara kyrkan, utan även staten har fört en diskriminerande politik mot den samiska befolkningen med konsekvenser idag. Vi tänker att det här kan uppmuntra henne att det är ett arbete som staten också borde ta itu med. Nu har kyrkan påbörjat processen, säger Kaisa Huvva.