När Anna och Niclas Wikman träffades och den stora kärleken slog till tog deras liv en dramatisk vändning. Båda sa upp sig från sina fasta jobb och sålde sina lägenheter, Annas i Uppsala där hon är född och uppvuxen, och Niclas i Stockholm. Tillsammans startade de ett nytt liv i en annan ände av landet.
Flyttlasset kördes upp till Piteå, Horlax närmare bestämt, och något annat fanns aldrig på kartan.
– Jag är uppvuxen i grannhuset så vi styckade av tomten. Vi gifte oss 2010 och den sommaren höll vi på att fylla upp tomten. Det var bara skog och åkermark här förut så det var verkligen från ax till limpa, från att fälla skog till det här, berättar Niclas.
Anna fick ett jobb inom hemtjänsten och Niclas var på plats och byggde på heltid tillsammans med byggfirman och hans mammas man.
– Vi hade nog sparat mer pengar om jag jobbat den tiden i stället. Jag gjorde det jag klarade av, skötte upphandlingar och höll fram material till snickarna. Det var lite en dröm att få vara med, snarare än en ekonomisk fördel, säger Niclas.
Paret började titta i huskataloger men när de inte hittade något de föll för blev det att rita ett helt eget hus.
– Det har varit både tvåplans och enplans och mindre och till och med större. Vi hade hjälp av en arkitekt som satte proportionerna. Hela huset värktes fram eftersom och det ena gav det andra. Vi har nog ritat det överstort egentligen, okunskapen gör att man inte ritar effektivt, berättar Niclas.
För det är just ytan som är det mest anmärkningsvärda med denna villa, totalt 300 kvadratmeter är boytan, fördelat på två plan. I det ryms fem sovrum, ett kök, två vardagsrum, två badrum, tvättstuga och två förråd.
– Allting är väl tilltaget. Jag kommer söderifrån så det är en fördel när min familj kommer och hälsar på, då ryms man – det är en bra grej. Tanken var att man ska rymmas många och ha kul ihop. Det ska vara ett socialt hus, säger Anna som har fyra syskon.
Fördelen med många rum är också att det är lätt att stänga in stök, nackdelen att det är mycket att städa, enligt Anna.
– Jag dammsuger aldrig allt i ett bräde utan det blir att man tar en del åt gången. När man får barn sänks ju ambitionsnivån och det är enkelt att svara på frågan om man ska städa eller lägga pussel, säger hon.
Köket är hennes favoritrum i huset, ett stort, vitt u-kök med köksö i mitten och vitt kakel upp till taket. Rostfria vitvaror och retrohandtag är väluttänkta detaljer som gör skillnad för helhetsintrycket.
– Vi ville hålla det ganska basic men med detaljer som får vara det lilla extra. Det är luftigt, här ryms man många, säger Anna.
Intill finns en matsal med vacker utsikt över en björkdunge och Höträsket, och det händer ofta att båda de stora matborden används när familjen har gäster.
Familjens sommarstuga är ungefär lika stor som köket här hemma, men ytorna är ändå något som familjen vant sig vid.
– Man måste nästan åka tills stugan och komma hem för att se hur stort det är, det blir en jättekontrast, säger Niclas.
Påsken 2011 flyttade paret in i drömhuset och började fylla rummen med möbler, prylar och med ett helt nytt litet liv i form av dottern Sonja som kom till världen. Inredningen är en blandning av retro, industriellt, möbelvaruhus, arvegods vitt och teak. Och det ska vara praktiskt och funktionellt.
– Tidigare brukade jag tänka att det är mest tjejer som gillar inredning men med Niclas får man dela det. Mina tjejkompisar får oftast bestämma allt själva men så funkar det inte här. Men faktiskt så gillar vi ganska samma grejer. När jag såg björktapeten första gången jag klev in i Niclas lägenhet tänkte jag bara "Wow! Han har bra smak!", säger Anna.
Nu hänger samma tapet i både kök, vardagsrum och tvättstuga i nyhuset.
Men, helt lika har de dock inte alltid varit. Niclas lägenhet i Stockholm var väldigt vit med endast nya möbler och var sak hade sin plats medan Anna hade en mer uttalad loppisstil med återbruk och personlighet i inredningen. I det gemensamma huset har dessa två stilar smält samman till något eget som båda två trivs väldigt bra i.
– Jag gillar blandningen. Jag skulle inte vilja byta ut min Malmbyrå mot en i teak, jag skulle aldrig vilja ha bara gamla grejer, säger Niclas.
Annas loppisintresse har smittat av sig ordentligt så nu är loppisar hela familjens största hobby. PMU i Piteå är treårige Sixtens favorit medan Niclas tycker bäst om garageloppisar och liknande.
– Där kan man ju fortfarande göra fynd och det är roligt. Tjusningen med loppisar är dels när man gör det där FYNDET, dels att man kan hitta sånt som är lite nött och skavt, speciellt när det gäller möbler, säger Anna.
Men det bästa begagnatfyndet var egentligen helt gratis, ett patinerat gammalt skåp med lådor och hyllor som står i matsalen.
– Det är skönt att få in något som bryter av och som är lite ruffigt. Det är en pärla, helt klart, säger Anna.
Niclas jobbar med fastigheter och det här skåpet hittade han i en lokal, övergivet i ett elrum.
På skåp, hyllor och bord i hemmet finns vackra små stilleben som ofta byts ut. Även möbler byter plats då och då när Anna vill testa något nytt.
– Huset är verkligen i ständig förändring, kanske kan det ha att göra med att jag är föräldraledig, säger hon.
Även familjen Wikman håller faktiskt på att förändras. I juni väntar de nämligen barn, Sonja och Sixten ska få ett småsyskon. Inom kort blir det tre små barn som springer runt här i huset och plats att leka, ja det finns det gott om.