Susanne Joki har arbetat på biblioteket i Haparanda i 25 år. Motiveringen till varför just hon tilldelas priset är enligt Svenska Akademien ”hennes engagerade och inkluderande bok- och skrivcirklar där flera språk samsas och ges utrymme samt för hennes litteraturengagemang som sträcker sig långt utanför bibliotekets väggar”. Bibliotekarien säger att hon nu hunnit landa lite i utmärkelsen men minns ändå första känslan.
– Det kändes skrämmande, jag blev rädd. Det var kanske den omedelbara känslan, och ”det kan ju inte vara möjligt”.
Susanne fick vetskap om priset genom ett telefonsamtal.
– Först presenterade ju mannen sig och han arbetade på Nobelbiblioteket. Det är ett bibliotek, då kan man ju tro att det är ett biblioteksärende.
– Ganska direkt efter det sa han, jag tror att han sa, att han hade nöjet eller glädjen att meddela att du blivit tilldelad Svenska Akademiens bibliotekariepris. Jag kommer inte ihåg ordagrant, men någonting sådant.
I flera år har Susanne Joki anordnat bok- och skrivarcirklar där språken meänkieli, engelska, arabiska, finska och svenska blandas och samsas.
– På grund av pandemin känns den vanliga biblioteksverksamheten långt borta men då räknar de ju flera år tillbaka. Den här bokcirkeln som jag leder har vi haft i sju år, så det sträcker sig flera år tillbaka i tiden.
Med utmärkelsen kommer också ett belopp på 50 000 kronor till pristagaren och 30 000 till dennas arbetsplats. Priset kommer lämnas över vid en ceremoni under hösten.