Agnes Häggström, Maja Häggström och Kerstin Johannessen är några av hundratalet människor som samlats på torget.
– Klimatfrågan är viktig. Det regnar i slutet av november, vad är det som händer med vår miljö? säger Kerstin Johannessen.
Bernt Selberg och Lena Lagerstam säger att just vädret är en stark indikator på klimatpåverkan och de tycker att manifestationen är viktig.
– Det är viktigt att få människor att inse att klockan är slagen, tolv är snart passerat, säger Bernt Selberg som fortsätter:
– Det materialistiska tänkandet, överkonsumtionen, måste få ett slut. Andra värden, som exempelvis att uppleva naturen, måste lyftas fram.
Staffan Svanberg, ordförande i Naturskyddsföreningen i Haparanda, säger att klimatmanifestationen i Haparanda är en av 2 400 manifestatiooner i 170 länder:
– Att samlas här och tända ljus är en symbolhandling, men om miljontals människor eller fler samlas i samma fråga så kan vi skapa tryck på förhandlarna som samlas i Paris för att diskutera nya klimatmål på måndag.
En av talarna var Hans Stiglund, biskop Luleå Stift, och han säger att året var 1969 och han var 14 år när han fick se första färgfotografiet på jorden:
– En fantastisk bild. Det fanns inga gränser, för i verkligheten har vår jord inga gränser. Det finns bara en jord, och det finns bara en mänsklighet och vi måste fråga oss vad det är vi vill lämna efter oss, det är inte rimligt att lämna problemen till barnbarn och barnbarnsbarn. Vi vet i dag att vi måste vara medspelare till naturen. Vi måste våga möta utmaningarna.
Arrangör var Haparanda Naturskyddsförening, medarrangörer var Studiefrämjandet, FN-föreningen i Haparanda, Sverige Finska folkhögskolan och Haparanda Kommun.
Arrangemanget avslutades med antagande av resolution med uppmaningar till den svenska delegationen vid förhandlingarna i Paris.