– Jag ser absolut mitt yrke som ett kall. Jag vill finnas där för människorna. Det är prästens främsta uppgift, säger Emelie Holmgren, Gällivare/Malmbergets nya präst.
Det har hunnit gå fem år sedan hon prästvigdes i Göteborg. Efter ett adjunktsår i en liten församling i Halland tjänstgjorde hon i göteborgsförsamlingen, Mölndal. Men Emelie Holmgren och hennes man, Jens Holmgren, som ursprungligen kommer från Västerbotten, ville flytta norrut igen. 31-årige Emelie har nämligen bott länge i Jokkmokk under en stor del av sin uppväxt.
– Vi längtade uppåt och min gamla bostadsort Jokkmokk blev det. Vi trivdes verkligen i Jokkmokk, både jag och min man, säger Emelie Holmgren.
När entjänst var ledig i Gällivare/Malmbergets pastorat och Emelie kontaktades angående den, så tog familjen ett nytt beslut. De flyttade till Gällivare. En församling som tidigare varit aktuell för interna konflikter kring kvinnoprästfrågan.
Hade du farhågor om att ta tjänsten i Gällivare, med anledning av de konflikter som tidigare varit, i och med att du är kvinnlig präst?
– Jag tog upp det med kyrkoherden och han gav mig sitt fulla stöd. Jag har blivit otroligt väl mottagen, säger Emelie Holmgren.
Församlingen är också ett starkt fäste för laestadianer.
– Ibland kan det märkas vid nattvarden. En del vill inte ta emot den av mig men det är inget konstigt med det. Det har inget med mig som person att göra och jag ser det rent professionellt, säger Holmgren.
Gällivare/Malmberget är ett stort pastorat, landets tredje till ytan. Det finns många kyrkor och kapell, både i byarna men också i fjällvärlden. Det blir många mil i bil för henne.
– Man måste gilla att köra bil, säger hon och skrattar.
– Människan står i centrum för mitt arbete. Om jag bara möter två personer när jag kommer så är det lika viktigt som om kyrkan är fullsatt, säger Emelie Holmgren.
Hon berättar att hon vill jobba på landsbygden som präst. Då får man göra allt.
– Jag gillar helheten. Det är så jag vill jobba. Följa människorna från vaggan till graven, säger Holmgren.
Nyligen startade man upp en kyrklig samisk referensgrupp i Luleå stift. Tanken är att lyfta samiska frågor i kyrkan. I den referensgruppen sitter hon med. Emelie Holmgren använder sig också av nordsamiska i sitt jobb om det är ett önskemål.
Hon är också på gång med att starta upp en föräldrargrupp. Där hoppas hon på att föräldrar kan träffas och samtala.
– Jag önskar att allt fler människor hittar till kyrkan. Att alla har en plats och finns representerade. Att man känner delaktighet.
Ett av de uppdrag hon haft under sina år som präst, och som hon kommit att uppskatta högt, är att ingå i den grupp präster som tar emot samtal under formen ”Jourhavande präst”.
– Det kan handla om allt. Det är allt från människor som ”behöver prata av sig” till de som ”står på broräcket” som ringer. Många behöver någon som lyssnar. Det är ett samhälle där många är ensamma. Ensamhet är en folksjukdom i dag, säger Emelie Holmgren.