Det glimtar till i ögonen på Luigi Bozzolan när han nämner Esbjörn Svensson Trio. De musiker som för drygt fjorton år sedan fick pianisten att börja tänka på Sverige som musikaliskt nyskapande.
– Jag var riktigt chockad första gången jag hörde dem, jag tänkte ”wow”, berättar musikern.
I dag är Sverige mer än en tanke, det är hans hem. I aulan på gymnasieskolan i Malmberget hoppar han upp på scenen och sätter sig på golvet med benen i kors. Tio meter från honom står hans livskall, ett piano.
– När jag var fjorton år delade jag rum med min syster. I det rummet hade jag också en bas, trummor, trumpet och piano. Till slut sa min syster att jag var tvungen att välja ett instrument att spela. Det blev piano, det i sig är alla instrument i ett - det kan fungera både som bas och trummor, förklarar Luigi.
Instrumentet tog honom ut i Europa, Afrika och Sydamerika tillsammans med sitt band. 2010 beslutade han sig för att göra ytterligare djupdykning i den improvisatoriska musiken, och sökte sig till en masterutbildning i Göteborg. När examen var avklarad återvände han till Rom, men fick sedan ett stipendium som tog honom tillbaka till den svenska västkusten. När han för andra gången kom hem till Italien bestämde han sig för att kapitlet i norden ännu inte var avslutat.
– Jag började skicka ut CV överallt i Skandinavien. Då ringde de upp mig från kulturskolan här i Gällivare och undrade om jag var intresserad att komma hit. Jag fick en chock när jag kollade på kartan och såg var det låg, berättar Luigi.
Sedan november är han på plats, och är pianolärare på fem av kommunens skolor samt inom Kulturskolan.
– Jag gillar hur kulturen har en given plats i utbildningen. alla får någon form av musikalisk upplevelse från skolan här i Sverige. I Italien är det en lyx att få lära sig ett instrument, det krävs dyra pengar och att man blir antagen. Det ingår inte i utbildningen på samma sätt, berättar Luigi.
På skolorna han arbetar har han dessutom kunnat se att musiken är en given samlingsplats för de unga på orten.
– Det är ofta elever kvar här efter skoltid som spelar till sent på kvällarna, berättar han.
Att kulturen är öppen för alla är inte det enda han värdesätter Sverige för.
– Jag känner mig hemma i naturen och historian. Och mentaliteten, jag har nog en svensk personlighet, berättar han och skrattar samtidigt som han knackar på sitt armbandsur.
– Här kommer till exempel folk i tid till möten. Så gör inte italienare. Förutom jag.
I princip hela hans tid går åt till just musiken. När han inte lär ut spelar han själv, antingen i närområdet i olika projekt och körer - eller ute på turné tillsammans med sin trio från Göteborg. Till hösten får han dessutom sällskap i vardagen av hans fru, som även hon är pianist.
– Hon är kvar i Italien men i september kommer hon hit. Förhoppningen är att även hon ska få ett lärarjobb så att vi kan bo kvar här. Jag trivs väldigt bra här, Malmberget och Gällivare är en lugn bas, säger Luigi Bozzolan.
Han reser sig från scengolvet och går fram till pianot.
– Nu ska jag repetera lite, säger han med ett leende innan fingrarna återigen börjar flyga över tangenterna.