Fredagen den 23 september var vi 32 personer från PRO Vittangi som åkte på en bussresa till Killingi. Trots att platsen inte ligger alltför långt borta från vår by var det många av oss som aldrig tidigare varit där.
Killingi är en av de äldsta byarna i Gällivare kommun och ligger vid Kaitumälven, cirka 70 km från centralorten. Byn grundades 1725 men var en väglös by fram till 1967. Tidigare fick man ta sig dit med tåg, men närmaste järnvägsstation ligger 10 kilometer därifrån.
Det kändes alltså som ett riktigt spännande äventyr när vi svängde in på vägen västerut just när vi passerat Skaulo. Skylten talade om att vi hade 42 kilometer att åka för att nå målet. Ett par av våra resenärer kunde peka ut gårdar längs vägen där de bott som barn. I det ena fallet är huset fortfarande bebott medan det andra inte är bevarat.
Vägen slingrar sig fram längs Kaitumälven, som troligen var orsak till att folk började bosätta sig där.
Vårt första stopp blev Killinge keramik där Malin Samuelsson, som flyttat upp från västkusten, har verkstad och ateljé. Här tillverkar hon och säljer personlig keramik. Hon håller också kurser och workshops. I den gamla ladugården” lever hon sin dröm”, som hon uttryckt det i ett tidningsreportage.
Det kändes naturligt att sedan åka vidare längs grusvägen till Kaitum river resort. Där satsar Curt och Jonas på aktiviteter i anslutning till fiske men erbjuder också boende och mat.
Lite väl trångt blev det för hela stora sällskapet, så det blev uppdelning i två grupper för att vi skulle rymmas in och äta den varma köttfärssoppan.
Vi kunde också titta in i de fyra K-märkta skolkåtorna, som från att vardera ha varit bostad för 20-talet samebarn under tidigt 1900-tal, numera är omgjorda till stugboende för fisketurister.
Sista anhalten innan hemfärden var besök vid Killingifallet, dit busschauffören Göran skickligt navigerade på en mycket smal väg. Platsen bjuder på storslagen naturupplevelse och där lär man kunna se laxar hoppa. Inga hopp den här gången men många bilder togs ändå av de brusande vattenmassorna. Tyvärr kunde inte alla i vår grupp kunde ta sig ner ända till älven, utan fick stanna vid parkeringsplatsen. En vacker och solig dag kan det ändå vara fint att slå sig ner på bänkarna där för en fikastund men den här gången var det ganska ruggigt ute så det blev bara ett kort besök.
Även om vädret inte var riktigt på vår sida så blev Killingituren ändå en trevlig dag med fin gemenskap och nya intryck.