I en nästan full buss for ett 50-tal medlemmar i Senior Universitetet till Harads för en lunch samt en guidad tur upp till "rummen" där de hängde på tallarna i skogen ovanför Tree Hotels reception. Det hus som en gång var ålderdomshem på 1930-talet för att sedan köpas för fem tusen och bli "Brittas pensionat" med tillhörande begravningsbyrå – ”Dead and breakfast” som stället raskt döptes om till i folkmun.
Britta Lindvall och hennes make Kent Lindvall är något av urtypen för entreprenörer. Den där slags människor som skakar liv och verksamhet ur i stort sett vad som helst. Sådana som bygger Sverige.
I Britta och Kents fall rent bokstavligt sedan de 2008 såg Jonas Selberg Augustséns film ”Trädälskaren” (finns att se strömmat). Och två år senare började hotellet växa fram med arkitektritade ”rum” svävande uppe i tallarna, somliga rofyllt gungande, vaggandes gästerna till sömns.
Beläggningen är imponerande 85 procent och ska du ha ett rum runt jul/nyår så måste du, förutom att ha gott om pengar, boka i mycket god tid. Snö, renar och norrsken är säljargumenten. Idag drivs hotellet av ett par från Umeå som köpt rörelsen. Och senaste tillskottet heter ”Biosfären” ett stort rum i etage med egen bastu med dusch och fasaden klädd med 350 fågelholkar.
På Havremagasinet bland Bodens kaserner guidades vi av konstnären tillika konstpedagogen Atorina Adam som visade runt bland sommarens utställande konstnärer på konsthallens sex våningar. De sex utställarna samlas under temat ”Kollektiv”. Och det var såväl rykande samtid som spännande återblickar på politisk/konstnärlig kamp. ”Kampen för Kalixälven” av Lena Lagerstam och Bernt Selberg och tidens ”Vi flytt int” i de svartvita fotografierna har idag fått helt omvända förtecken. Den colombianska konstnären Gabriela Pinilla visade bilder från kvinnokampen bland annat med en färglycklig muralmålning där solidaritet och omsorg var bärande intryck.
Och efter en kaffe med äppelkaka bar det av hemåt mot Luleå igen.