Att döma av mängden tillströmmade medlemmar när Senioruniversitetet kallade till träff med professor Peter Parnes vid LTU, är intresset för Artificiell Intelligens stort.
IOGT lokalen vid Köpmantorget var fylld till bristningsgränsen och frågorna var många när Peter Parnes berättade om AI; hur det uppstod, var vi befinner oss nu och hur framtiden kan tänkas gestalta sig.
Den multinationella investmentbanken Goldman och Sachs beräknar att redan idag kan cirka 300 miljoner arbeten ersättas med AI robotar. Alltså 18 procent av samtliga jobb på vår jord. Tanken hisnar och tro sjutton att AI kommer förändra våra liv. Och som någon har sagt: ”Det är inte AI som kommer att ta ditt jobb, utan den som kan använda AI som gör det”.
Kunskap är makt och man anar ett alltmer uppdelat samhälle mellan de som behärskar instrumenten och de som inte gör det.
Och det går rasande fort. Redan idag är AI inblandat i arbetet på Sunderby sjukhus. Bland annat med att ställa diagnoser. Och snart – om inte redan? – är det en robot som håller i skalpellen när du ligger på operationsbordet. Det är bara att tugga i sig och se glad ut.
Redan idag kör AI bil bättre än vi vanliga dödliga. Redan idag konstruerar de, ritar de, beräknar de, tänker de betydligt snabbare och med större precision än människan. Så vad ska då livet gå ut på, vadan och varthän i vår nya sköna värld, är kanske den fråga allt kokar ner till?
Men så var det det här med etik, med värdegrund vilket av naturliga skäl inte är en AI robots starkaste sida. Så vad händer den dag när AI-robotar så att säga börjar konstruera sig själva, när den så kallat generativa fasen i utvecklingen tar vid, när AI har lämnat människan långt bakom sig ifråga om intelligens? Och AI rentav börjar tycka att människan är en belastning med sin fåfänga, sitt självupptagna tänkande, sin löjliga nationalism och sin oförmåga att lösa konflikter?
Där står vi om inte idag, så inom överskådlig tid. Välkomna och tack för kaffet!