Ett glatt återseende blev det där vi samtidigt fick guidining i Vita Duvan och titta på all konst.
Byggnaden, ett dåvarande fängelse, är något som många varit nyfiken på. Hur levde dom intagna där från 1856 till 1979? Vilka brott hade de begått?
Vår guide Andreas Brännström gav oss svar på många funderingar.
Från början så var fängelset endast det runda tornet i två våningar som innehöll 17 celler. Oavsett brott fanns det en idé att isolera fångarna. Det fanns inte heller sängar utan dom fick ligga på golvet, fick inte prata med någon. Detta trodde man skulle avskräcka från att begå fler brott. De lämnade aldrig cellen under den tid som de satt där. Fängelseprästen höll gudstjänst, celldörren öppnades minimalt med en hake och det var förbjudet att sjunga psalmer eftersom man trodde att dom intagna kunde förmedla budskap till varandra i sången. Ingen el fanns, endast oljelampor vilka gjorde att väggarna blev svarta och alla spår blev tydliga utifall någon försökte rymma genom cellfönstret.
Det tog 17 år efter att Luleå fick el innan det installerades på Vita Duvan.
De brott som de straffade hade gjort var, barnamörderskor, pigor med lösaktigt leverne, hembränning, stöld, mord m.m. Många barn föddes inom fängelset.
Tack och lov beslöts det att den totala isoleringen skulle upphöra och de intagna fick arbetsuppgifter som att bo nät, läderarbeten mm.
En enorm konstutställning har under hela sommaren intagit Vita duvan med konst- och konsthantverk. 47 konstnärer ställer ut sina verk och cellerna dignar av måleri, grafik, keramik och mycket mer.
Efter den intressanta berättelsen om Vita Duvan så var det fritt fram att uppleva konsten i lokaler och celler. En härlig känsla att ett mörkt och hårt styrt fängelse har blivit ljust och gästvänligt med massor av konst.
Tack, Andreas för din guidning med stor inlevelse och tack Nina och Lena för att ni fixat kaffe.