Anttis byaförening hade bjudit till information om Anttis historia då byn fyllde 400 år i år. Harald Liminka och Anna-Lisa Gyllemalm hade sammanställt ett material om Anttis historia.
Allt startade med Antti Persson Karvonen då han flyttade till Anttis 1623. Antti kom från Autio och byggde sig ett rökpörte. Från en karta från 1648 ser man att Antti ägde ett hus men också mark på öarna i Torneälv. Han hade en hustru och två döttrar och en son.
Antti hade rätt till att ta ut 55 lass hö till sitt boskap.
Släktnamn som fanns då tidigt i Anttis var Karvonen, Liminka, Mella, Jatko, Mosesson och Uusitalo. Sedan kom Niemi, Haapala och Siikavaara. Senare kom efternamn som Mäkitalo, Lungfors, Berg, Lehtipalo och Martikainen.
Ett gästgiveri fanns också i byn. Det kom finska karlar till byn som inte ville göra militärtjänst för tsaren i Ryssland. De utförde olika jobb i byn.
Markerna runt byn var delade i små enheter ett enda plotter och 1830 bestämdes att enheterna måste bli större för att man skulle kunna livnära sig på sitt hemman. På 1800-talet hade byn fyra hemmansägare. I slutet av 1800 talet blev också skogen viktig för hemmansägarna. I början av 1900-talet bodde det 166 personer i byn. Näringslivet bestod av jordbruk, jakt och fiske. Det fanns också flera kvarnar i byn och sågverk. Tjärtillverkning var en viktig inkomstkälla men också kolning. Laxpator byggdes i byn från 1940 till 1960. Ett bra komplement till försörjningen. Älgjakt bedrevs också av hemmansägarna.
Folkskola fick byn 1883 och den bedrevs på Karvonensgård. Fast skolbyggnad fick byn 1913 och en ny skola byggdes 1953. Den nya skolan lades ner 1968.
Byn fick en dragstångsfärja 1925 som sedan byttes ut till en motordriven färja och 1958 fick man en stor färja. En bro över Torneälv var klar 1982. Första telefonen kom 1914 , första radion 1923 och den första bilen 1925.
Händelser som hänt i byn var till exempel att tre hemman brann mer i byn, inträffade under höbärgningstiden och endast gamla och barn fanns hemma så inget gick att rädda.
Kungen Gustav V besökte byn 1921 och flaggstänger skulle tillverkas för att flaggorna skulle vaja när kungen kom på besök. Stängerna gjordes av tallar och när värdshusägaren hälsade på kungen så fastnade händerna då ägaren hade kvar kåda i händerna.
Islossningar har också varit dramatiska i byn som 1958 och 1997.Befolkningen var som störst i byn på 1930-talet med 225 personer, i dag är det 80 personer som bor i byn.
Mycket intressant föreläsning om byns historia och sedan blev det kaffe med tårta eller annan fika. En fin samvaro i byn och värmen kom åter.