Det var en vanlig tisdagskväll i april då solen stod halvhögt och snön smälte, och folk strömmade till Kulturhuset i Korpilombolo för att lyssna på gruppen Mixat och dess underhållande musikarrangemang. Vad sägs om ”Det här är mitt land” och ”Have you ever seen the rain?” i mäktiga framföranden.
Men det räckte inte med det. Ur folkmängden gled författaren Mikael Niemi fram och berättade några lösryckta sekvenser ur sin kommande bok och gjorde också en munter beskrivning om kiv och split i den tornedalska myllan i vårt norra närområde. Han har fördjupat sig i släkthistoria och skrattande nämnde han att hans farfar var kommunist och hans far högerledare. Hur blev det så där egentligen?
En fejd om vägföreningar hade under 30-talet rört om rejält bland folk i Pajalatrakten och verkar ha smittat av sig, för nutiden ger också en bild av ostämning, speciellt i vissa delar av politiken, meddelade han. Härligt framförande av Mikael Niemi, fängslande och roligt, med spets på allt. Sedan tog han på sig gitarren och drog igång musik och sång tillsammans med Sixten Snell och Birgitta Anar, i gruppen ”Micke Snellare än ni Anar”, en trio med ös i. Svenska och meänkieli, fart och fläkt och krut i låtarna. Mikael från Pajala, Sixten från Erkheikki och Birgitta från Korpilombolo.
Vi 50-talet åhörare i Kulturhuset drack kaffe med gott bröd och njöt av tillvaron i tisdagskvällens gemenskap. En ung man från Ukraina, Konstantin, förgyllde en del av kvällen med sin fantastiska sångröst. Han sjöng på såväl ukrainska som engelska. I kvällens slutskede berättade Alf Klippmark att det vankas ett 10-årsjubileum i början av juni och att den gamla kyrkleden är på gång från Narken till Korpis medio juli. Forsbåt över älven och god skobeklädnad. Var med då!