Fariba Haidari är sjuksköterska och filmare, bor i Piteå men kommer från Herat i Afghanistan. En livsresa som började med en flykt undan ryssarna med familjen till Iran på 1980-talet. Fariba var 6 år och sattes i koranskola vilket så småningom på kringelikrokiga vägar ledde till att hon startade en filmskola vilken i sin tur kritiserades av bokstavstrogna religiösa studenter, kvinnor har som vi vet det inte lätt i Iran. Ny flykt. Denna gång till Sverige samman med en vän – som senare kom att bli hennes man och som driver två pizzerior i Piteå apropå företagsamma invandrare som en motbild till vissa politiska partiers inskränkta syn på gruppen.
Om allt detta berättade Fariba samman med vännen Gunell Janson som tillika medverkar i den 30 minuter långa film ”Doften av dialog” som visades i SeniorUniversitetets lokal vid Köpmantorget i Luleå. En fullsatt salong applåderade filmen som berättade en rörande och poetiskt gestaltad historia om en ung invandrad kvinna i Sverige som slits mellan kravet från sin mor i hemlandet om att hålla ihop ett förhållande som hon samtidigt känner kväver hennes egen utveckling till en fristående medborgare i det nya landet. ”Jag vill bli hittad av mig själv” som en replik ur filmen lyder.
Fariba har vunnit flera priser på filmfestivaler för sina filmer – där Filmpool Nord är med på ett hörn. Frågorna från publiken var blandade. Någon som kände en annan vid namn Haidari undrade om de var släkt. Fariba log vänligt och sa att Haidari i Afghanistan är lika vanligt som Svensson i Sverige. Det är roligt med kulturkrockar.